DEL 8

Krisen vid Spala
Vid slutet av sommaren 1912 reste den kejserliga familjen till det kejserliga jaktslottet Spala i Polen. Några veckor tidigare hade Aleksey ramlat och slagit sig, men snabbt blivit frisk och familjen ansåg att några veckor i den Polska skogen skulle göra honom gott.

                                                         Jaktslottet Spala i Polen

 En dag tog Alexandra med sig sin son ut på en åktur. Den lilla vägen var ojämn och vagnen slog hit och dit. Plötsligt började Aleksey att grimasera och klaga över smärta i mage och ben. Alexandra blev livrädd och bad kusken att vända. Det var några kilometer hem och var gång vagnen slog emot något skrek Aleksey av smärta och Alexandra manade kusken att köra fortare, än långsammare. Anna Vyrobova, Alexandras närmsta väninna, var närvarande och mindes åkturen på detta sätt; "En förskräcklig upplevelse. Varje rörelse av vagnen, varje ojämnt ställe vållade barnet de värsta plågor och när vi hunnit hem var Aleksey nästan medvetslös av smärta."

                                    Anna Vyrobova och Alexandra kring år 1908

Det konstaterades att Aleksey drabbats av en svår blödning i höft och ljumske. Mängder av experter skickades till Spala, men ingen vågade göra något. Tronarvingens tillstånd blev sämre och sämre och dag som natt ekade hans smärtsamma skrik mellan väggarna och tjänarna för tvungna att stoppa bomull i öronen för att kunna fortsätta sitt arbete. Under elva dagar i sträck satt Alexandra vid sin sons säng utan att lämna hans sida för att ens äta eller sova. Då han på den elfte dagen fick den sista smörjelsen telegraferade Alexandra i desperation till Rasputin och bad om att han skulle försöka hela hennes son på avstånd. Det tog inte lång stund förrän Rasputin svarade:
"Gud har sett era tårar och hört era böner. Sörj icke. Den lille kommer icke att dö. Låt icke läkarna störa honom för mycket."
Lättad och utmattad sjönk Alexandra ner i en stol och somnade. Dagen efter var Aleksey vättre. Enligt tsarfamiljens läkare, doktor Botkin, var tillfrisknandet "helt oförklarligt ur medicinsk synpunkt."

                           40 år gamla Alexandra vid sin sons säng vid krisen i Spala

 

Alexandras hälsa
Ända sedan hon var liten hade Alexandra lidit av en dålig hälsa, mycket på grund av den difteri som hon drabbades av då hon var sex år gammal. Denna sjukdom resulterade i värk i leder, speciellt ben och rygg och detta innebar att Alexandra, på grund av värken, hade svårt att närvara vid de offentliga tillställningar som hon förväntades närvara vid. De fem svåra graviditeterna hade försämrat hennes hälsa ytterligare och enligt uppgifter genomgick hon över 500 läkarundersökningar på två år.

                              41 år gamla Alexandra tillsammans med sina fyra döttrar

Efter de traumatiska dagarna i Spala försämrades hennes hälsa drastikt och efter denna sommar använde hon sig ofta av rullstol för att transportera sig själv´. Förutom detta led Alexandra även av dåliga nerver och hjärtproblem. Hon brukade ligga i sängen till klockan tio på morgonen för att sedan förflytta sig till en soffa för att sedan ligga där resten av dagen. Mängder av läkare undersökte Alexandra men ingen kunna finna något egentligt fel på hennes hjärta. Då läkarna framförde detta till Alexandra blev hon förargad och skickade bort dem. Hon avstod från att medverka vid tillställningar där hennes närvaro krävdes och detta resulterade i att hon blev avskydd av den ryska societeten. De kallade henne för "tyskan" och anklagade henne för att vara en tysk spion. Alexandra log sällan och umgicks nästan enbart med sin egen familj och några få utvalda vänner. Utomstående personer som träffade kejsarinnan uppfattade henne som stolt, tråkig, elak och kylig. Dessa åsikter resulterade i att Alexandra blev ännu sämre och vid 40 års ålder såg hon ut som en gammal kvinna.

 Alexandra och Aleksey - den konstanta oron över Alekseys hälsa resulterade i att Alexandra blev gammal i förtid.

Här kommer några fler av kejsarinnan Alexandras klänningar. Samtliga av de klänningar som jag visar finns utställda på Eremitaget i St.Petersburg.

Dessa två klänningar bar Alexandra under den senare delen av 1890-talet. Broderiet på den första klänningen är verkligen imponerande!

DEL 7

Blödarsjuka
Under hela sitt liv hade Alexandra varit omgiven av släktingar sjuka i blödarsjuka. Hennes egen bror, morbror och systerson var några av dem som dött av sjukdomen. Då Aleksey var åtta månader gammal började han krypa och i samband med det uppstod små bulor och blånader på de delarna av kroppen som han belastade mest. Alexandra noterade med oro dessa blånader och bulor, men hon intalade sig själv att det inte var någon fara. Några månader senare började dock Aleksey blöda och blödningen visade sig vara svår att stoppa. Efter ett antal undersökningar och tester konstaterades det att Aleksey, arvingen till den ryska tronen, led av den obotliga och ofta dödliga sjukdomen blödarsjuka. Han hade ärvt den av sin mor om i sin tur ärvt den av sin mor och som ärvt den av sin mor, drottning Victoria.

                                                  Alexandra och Aleksey

                           

En blödarsjuk saknar en mineral i kroppen som får blodet att koagulera, det vill säga stelna. Detta betyder att något så simpelt som ett blåmärke eller näsblod kan innebära döden. Alexandra och Nikolai blev förkrossade då de fick reda på att deras älskade son närsomhelt kunde dö, och de skickade efter specialister från hela Europa i hopp om att någon skulle kunna bota honom. Ingen kunde göra något och Alexandra bestämde sig för att anställa två sjömän, Nagorny och Derevenko, för att skydda Aleksey och ständigt vaka över honom. De två sjömännen var alltid i närheten av den sjuke tronarvingen och då han ramlade var de genast där och fångade upp honom innan han slå i marken. Alexandra led hemskt av att se sitt barn sjukt och hennes hjärta gjorde ont då hon tänkte på att det var hon som överfört sjukdomen. I ett desperat tillstånd vände sig Alexandra mer och mer till Gud. Hela dagar och nätter låg hon på knä framför sitt altare och bad om ett mirakel. 

                                                Aleksey och Derevenko
                          
Rasputin
Gregori Efimovich Rasputin var en såkallad "helig" man från Sibirien. 1907 reste han till St.Petersburg där han genast fick rykte om sig att stå i direktkontakt med Gud och att han besatt kraften att hela de sjuka. Då Aleksey efter en mässa drabbades av ett plötsligt näsblod som visade sig vara omöjligt att stoppa skickade Alexandra i desperation efter den man som hon hört hade kraften att hela. Rasputin anlände, gick fram till tronarvingens säng och talade lugnande till honom. Några minuter senare stannade blödningen och Aleksey somnade. Alexandra var övertygad om att Rasputin var ett mirakel sänt från Gud för att bota hennes sjuke son. Alexandra och Nikolai belönade Rasputin rikligt och köpte bland annat en lägenhet till honom i centrala St.Petersburg så att han alltid skulle vara nära tronarvingen ifall någonting skulle hända. 

                                                             Rasputin
                                

Rasputin talade alltid mycket artigt och vänligt till det kejserliga paret, men utanför palatset bar han en fyllehund med stort tycke för kvinnor. Allmänheten kände inte till tronarvingens sjukdomen och därför antog de att Alexandra och Rasputin hade ett förhållande eftersom han spenderade så mycket tid på palatset tillsammans med kejsarinnan. Alexandra kunde inte förstå varför den vänlige helige man från Sibirien som gång på gång räddade livet på hennes son var avskydd och därför tog hon Rasputin i försvar. Nikolai blev ombedd att skicka hem Rasputin till Sibirien med Nikolai vägrade. Om Aleksey skulle dö så skulle han ajälv stå som mördaren i hans hustrus ögon.

                               
NÄSTA DEL: Krisen vid Spala och Alexandras hälsa

Nu när jag ändå har lite kejsarinnan Alexandra-tema så tänkte jag passa på att publicera tre olika hovdräkter som tillhörde henne. Många av er har säkert sett den tecknande Anastasia-filmen från 1990-talet. Observera likheterna mellan den klänning som Anastasia bär och de klänningar som presenteras nedan. En rysk hovdräkt hade alltid bara axlar och vida armar. Luta er tillbaka och njut av de otroligt vackra klänningarna som Rysslands kejsarinna Alexandra Feodorovna Romanova bar under det tidiga 1900-talet. Vilken tycker du bäst om?
 

Min favorit är klänning nummer två. Vilken är din?

DEL 5

Tatiana, Maria och Anastasia
Vid slutet av år 1896 väntade Alexandra och Nikolai sitt andra barn. De unga föräldrarna hoppades att genast på en song och en arvinge till den ryska tronen. Under våren 1897 plågades Alexandra av svimningsattacker och svåra kramper och hon gick tidigt till sängs för att invänta födseln. Den 29 maj 1897 föddes kejsarparets andra barn, en dotter som fick namnet Tatiana. Alexandra och Nikolai älskade sina döttrar, men de var medvetna om att de var tvungna att få en son, ty kvinnor fick enligt rysk lag ej ärva tronen.

                Nikolai och Alexandra tillsammans med sina två äldsta döttrar; Olga och Tatiana
                           

 Ett år senare väntade Alexandra ännu ett barn och både Alexandra och Nikolai var säkra på att de nu skulle få en son. Besvikelsen var stor då Alexandra, natten till den 12 juni 1899, födde ännu en dotter; Maria. Enligt uppgifter skall Nikolai ha vandrat fram och tillbaka i parken i flera timmar innan han tillslut besökte sin hustru och nyfödda dotter. Två år senare, 1901, föddes Alexandra och Nikolais fjärde dotter, Anastasia, som skulle komma att bli den mest kända av de fyra storfurstinnorna. Vid födseln vägde Anastasia nästan sex kilo och läkare informerade Alexandra om att hon inte borde få fler barn, ty läkare tvivlade på att Alexandras slitna kropp skulle klara ytterligare en graviditet. Detta hade ringa betydelse för kejsarparet. Alexandras främsta uppgift som kejsarinna var att få en son, en uppgift som hon inte hade för avsikt att misslyckas med. 

                              Det ryska kejsarparet tillsammans med sina fyra döttrar
                        

Den efterlängtade sonen
Alexandra och Nikolais längtan efter en son och arvinge hade växt till desperation. Paret vände sig till Gud ihopp om att få hjälp. Under hela nätter låg de på knä och bad och Alexandra badade i månskenet, drack heligt vatten och besökte kloka gummor och "vildar" och bad om deras hjälp. Efter en skengraviditet som varande i sex månader konstaterades det i december 1903 att Alexandra väntade sitt femte barn. Den 12 augusti 1904, mitt under det misslyckade kriget mot Japan, födde Alexandra äntligen en son. Barnet döptes efter Nikolais favorittsar, tsar Aleksey. För Alexandra var detta den lyckligaste dagen i hennes liv. Hon hade uppfyllt sin plikt som kejsarinna. Hennes liv var en idyll, det var perfekt. 

Alexandra tillsammans med sin efterlängtade son Aleksey, arvinge till den ryska tronen.
                                     


NÄSTA DEL: Blödarsjuka och Rasputin

Kikade runt lite på Internet och hittade det här spelet; Rasputin's Curse. Klicka här eller på bilden för att komma till sajten. Jag har spelat spelet och det var faktiskt riktigt roligt! Man kan ladda ner det gratis, men då kan det bara användas under 80 minuter. Det finns dock möjlighet att köpa det. Ett riktigt roligt och intressant spel, trots att det är ganska enkelt och lite enformigt. Under de 80 minuter som jag spelade dök dock tsar Nikolai upp - en mycket trevlig överraskning! :)

DEL 4

Alexander III dör
Vid slutet av sommaren 1894 reste den ryske tsaren Alexander III till det kejserliga residenset Livadia vid Krim tillsammans med sin hustru Marie Feodorovna, född prinsessan Dagmar av Danmark, och ett antal av deras barn varav den äldste var Nikolai. Det stod dåligt till med tsarens hälsa och han hade rest till Livadia i hopp om att återfå hälsan. Tsarens hälsa förbättrades dock inte utan han blev istället sämre.

Tsar Alexander III tillsammans med hustru och fem barn. Nikolai står i mitten, till höger om sin mor och över sin far.  
                      

I början av oktober telegraferade Nikolai till Alix och bad henne att komma till Livadia. När Alix anlände hade hela den kejserliga familjen samlat vid Livadia och det var tydligt att tsaren inte hade långt kvar att leva. Trots detta insisterade tsaren på att klä sig i paraduniform och ta emot sin blivande svärdotter då hon anlände. En månad senare försämrades tsarens tillstånd ytterligare och den första november 1894 avled han, 47 år gammal. Den 26-årige Nikolai var nu härskare över världens största land. Samma dag svor han trohetseden inför sin familj och den ryska ministerstaben. Palatset kläddes i svart och präster anlände för att balsamera den döde tsarens kropp. Då prästerna var klara bad Nikolai om att prästerna skulle omvända hans fästmö och inför honom änkekejsarinnan Marie Feodorovna helgades till den rysk-ortodoxa kyrkan. Prinsessan Alix von Hessen var nu "den sant troende storfurstinnan Alexandra Feodorovna". 

Bröllopet 
 Den 26 november, en vecka efter Alexander III:s begravning, ägde bröllopet mellan Nikolai och Alexandra rum. Framför en gammal förgylld spegel som används av varje storfurstinna inför hennes bröllop kammades och ordnades Alexandras hår i den traditionella ryska hårstilen, det vill säga uppsatt i nacken och utsläppta långa lockar vid vardera axel. Alexandra kläddes i en traditionell rysk hovklänning med bara axlar och vida armar. ÖVer axlarna bar hon en mantel av hermelinpäls, rikt utsmyckad med silverbrokad och på huvudet fästes en gyllene brudkrona med gnistrande diamanter. Alexandra och änkekejsarinnan Marie Feodorovna vandrade tillsammans till kapellet där Nikolai och de tillresta gästerna väntade och några minuter före klockan ett förklarades de för man och hustru. 

                                                                     Bröllopet
                           

På grund av sorgen efter den avlidne tsaren anordnades det ingen mottagning och de nygifta åkte inte på bröllopsresa. Istället drog man sig genast tillbaka till Anitjkovpalatset där man åt middag och tog emot lyckoönskningar. Samma kväll skrev Alexandra i sin makes dagbok; "Äntligen förenade, knutna samman för livet, och när detta liv ändats, möts vi åter i den andra världen och förblir tillsammans för evigt. Din, din."
Dagen därpå gjorde hon ännu en notering i Nikolais dagbok; "Aldrig trodde jag att det kunde ges sådant övermått av lycka i denna värld, en sådan känsla av gemenskap mellan två dödliga varelser. Jag älskar dig, dessa tre ord innehåller mitt liv". 

NÄSTA DEL: Alexandras första år i Ryssland och Kröningen

DEL 3

Prins Alberg Victor
Under senhösten 1890 spenderade den äldste sonen till prinsen av Wales, prins Albert Victor, några veckor på drottning Victorias slott där Alix befann sig. Prinsen blev genast betagen av den unga prinsessans skönhet och förälskade sig i henne. Albert Victori uppmuntrades av drottning Victoria och hela den kungliga familjen och i november 1890 tog han Alix åt sidan och bad henne att gifta sig med honom. Utan att tveka avvisade Alix frieriet och drottning Victoria beskrev händelsen i ett brev till en god vän på detta sätt; "Jag fruktar att det är slut på alla förhoppningar att Alicky skulle gifta sig med Eddy (...) Hon har skrivit till honom, att det gör henne ont, men hon kan inte gifta sig med honom, hur mycket hon än tycker om honom som kusin, ty hon vet att hon inte skulle bli lycklig med honom och han inte med henne, så han ska inte tänka på henne (...) Det är en verklig sorg för oss (...) men hon säger att om hon tvingas ska hon göra det, men att hon skulle bli olycklig och han också. Detta visar stor karaktärsstyrka, då hela hennes familj och vi alla önskat att det skulle bli av, men hon avstår från den högsta ställningen som finns. Prins Albert Victori dog ogift vid 28 års ålder och istället för honom blev hans yngre bror George tronarvinge. Hade Alix accepterat Victor Alberts anbud och Victor Albert fått leva, så hade Alix, istället för drottning Mary of Teck, blivit Englands drottning. 

                  Prins Albert Victor - Kung George V - Drottning Mary (Mary av Teck) 
   

Koburg
I april 1894 skulle Alix äldre bror Ernst-Ludvig, som efterträtt sin avlidne far som storhertig av Hessen, förlovat sig med prinsessan Victoria Melita "Ducky" av Saxen-Koburg. Medlemmar ur alla Europas kungahus strömmade till Koburg för att närvara på bröllopet. Alix reste dit tillsammans med drottning Victoria som vid denna tid för 75 år gammal. Som representant för den ryska tsarfamiljen skickades Nikolai. När Nikolai anlände med tåg till Koburg stod Alix på perrongen och väntade på honom. Samma kväll besökte de tillresta gästerna operan och de som iakttog Alix och Nikolai under denna kväll förstod genast att de hade känslor för varandra. Dagen därpå bad Nikolai att få tala med Alix i enrum och då de två var ensamma friade han till henne. Alix ville, men kunde inte acceptera hans anbud. På detta sätt beskrev Nikolai händelsen i ett brev till en vän; "Jag försökte förklara för henne, att det fanns helt enkelt inget annat sätt än att hon gav sitt samtycke och att hon inte kunde vägra detta. Hon grät hela tiden och viskade bara då och då: "Nej, kan kan inte." Jag fortsatte ändå att envist upprepa saken (...) fast detta höll på i två timmar blev det ingenting av."

Kungligheter i Koburg 1894. Nikolai står sjunde person från höger i den översta raden och Alix sitter som tredje från vänster på den mellersta raden.
             

Senare samma eftermiddag anlände kaiser Wilhelm av Tyskland som mycket gärna ville se sin tyska kusin gift med den blivande tsaren av Ryssland och han försökte genast övertyga sin kusin att gifta sig med Nikolai. Förvirrad sökte Alix hjälp hos sin syster Ella som konverterat till den rysk-ortodoxa kyrkan i samband med sitt giftermål till Sergei. Ella förklarade för sin syster att skillnaderna mellan den ortodoxa och den lutheranska kyrkan egentligen inte var så stora och att hon hade kommit att älska den läran som hon nu bekände sig åt. Dagen efter bröllopet mellan Ernst-Ludvig och Victoria Melita friade Nikolai till Alix ytterligare en gång och denna gång svarade Alix ja. I sin dagbok skrev Nikolai; "En underbar oförgätlig dag. Idag är min förlovningsdag med min älskade, oförlikneliga Alix (...) Hela dagen har jag gått omkring som i en dröm utan att riktigt förstå vad som hänt med mig (...) Efter lunch for vi till tant Marys kyrka och hade en tacksägelsegudstjänst. Inte ens nu kan jag riktigt tro att jag är förlovad. Hela världen är förändrad för mig: naturen, människorna, och allt tycks mig så gott och och värt att älska (...) Hon är helt förändrad. Hon är glad och lustig, pratsam och öm.
Prinsessan Marie Louise av England minns hur hon höll på att göra sig iordning inför en bjudning då Alix plötsligt stormade in i rummet, omfamnade henne och sade; "Jag skall gifta mig med Nicky!"

                                     Alix och Nikolai som nyförlovade, Koburg 1894
                       

Nästa del: Alexander III dör och Bröllopet.

DEL 2

Den ryske tronarvingen
Då Alix var elva år gammal förlovade sig hennes åtta år äldre syster Ella med storfurst Sergei Alexandrovitch Romanov, en yngre bror till tsar Alexander III av Ryssland. Elizabeth "Ella" hade känt storfursten sedan barnsben och hon hade flera gånger varit på besök hos den ryska tsarfamiljen. Våren 1884 reste familjen von Hessen till St Petersburg för att närvara på bröllopet. Vid ankomsten överväldigades de av den prakt som mötte dem. Från tågstationen till Vinterpalatset fick de åka i två gyllene vagnar dragna av vita hästar. Den 15 juni ägde bröllopet rum och den enkla tyska prinsessan Ella blev storfurstinnan Elizaveta Feodorovna av Ryssland. 

                                                           Ella och Sergei
                                         


Bröllopet efterföljdes av stora festligheter och när detta var över reste Alix tillsammans med sin familj för att vila ut på det kejserliga sommarpalatset Peterhof vid den finska kusten. Där träffade hon den då sextonårige Nikolai Alexandrovitj Romanov, tsarens äldste son och arvinge till den ryska tronen. Alix och Nikolai fattade genast tycke för varandra och spenderade mycket tid tillsammans. De promenerade i parken, läste vid palatssjön och ristade in sina initialer på ett av palatsfönstren. Då det var dags för Alix att resa hem gav Nikolai henne en vacker diamantbrosch som hon överväldigad tog emot. Senare samma dag lämnade hon blygt tillbaka den. Nikolai blev stött och gav dem istället till sin yngre syster Xenia. Familjen von Hessen reste hem och livet återgick till det normala.

Alix i Ryssland
År 1889 var Alix sjutton år gammal och hade kommit att utvecklas till en verklig skönhet. Hon var lång och smärt, hade gyllenbrunt hår, stora blågrå ögon och en liten näsa och mun. Detta år reste hon till sin syster Ella för att spendera en säsong i St Petersburg. Den ryska societeten tyckte genast illa om Alix. De beskrev henne som kylig, ovänlig, illa klädd och dålig på att dansa. På en av de många tillställningarna träffade hon för andra gången den ryske tronarvingen Nikolai. Han var nu tjugoett år gammal och något kortare än vad hon själv var. Alix och Nikolai förälskade sig genast i varandra och umgicks så mycket som de någonsin kunde. Nikolai kom och hämtade henne på eftermiddagarna och tog henne med sig för att åka skridskor och kälke. Kvällen innan hennes hemresa övertygade Nikolai sina föräldrar om att hålla en bal i hennes ära. 

                                                                  Alix
                                       

 Mindre än ett halvår senare reste Alix tillbaka till Ryssland för att spendera sommaeren på Sergei och Ellas sommarpalats. Där såg hon för första gången den ryska landsbygden och bönderna, klädda i lösa vita skjortor och med friska bruna ansikten. Alix häpnade över den respekt som de ryska bönderna visade henne och hon skulle alltid betrakta dessa bönder som de "äkta" ryssarna. Då Nikolai fick höra att Alix var hos hans morbror, Sergei, reste han genast dit och de spenderade en stor del av sommaren tillsammans. Då den var slut var Alix säker på att hon älskade den unge tronarvingen och att han gjorde detsamma. Detta gjorde Alix förtvivlad. Hon visste nämligen att hon aldrig skulle förmå sig till att konvertera till den rysk-ortodoxa kyrkan och överge den lutherska läran i vilken hon var döpt, konfirmerad och passionerat hängav sig åt.

Nästa del: Prins Albert Victor och Koburg.

                           


Den fyrtio dagar långa kristna fastan inleddes på Askondagen, dagen efter fettisdagen. Från och med Askondagen och fyrtio dagar framåt fick de kristna endast äta kött och fisk, en tradition med anspelning på Kristus fyrtio dagar långa fasta i öknen. Dagen innan, på fettisdagen eller semmeldagen som den idag kallas, fick man dock äta hur mycket man ville. På menyn stod många goda, feta rätter och middagarna avslutades ofta med en semla. Från början bestod en semla av en enkel vetebulle, ordet semla betyder nämligen vetemjöl på latin. De första semlorna sägs härstamma från 1200-talet och var mycket populära i hela Sverige.

På 1700-talet växte semlans popularitet radikalt och man  började koka semlorna i varm mjölk och fylla dem med mandelmassa. Under 1800-talet lade man till grädden och semlan i en tallrik fylld med varm mjölk. Man strödde även över socker och kanel. Vissa människor äter fortfarande semla i en tallrik fylld med varm mjölk, men sedan 1900-talet äter de flesta semlor med händerna.

Semlor må vara hemsk goda, men de är inte helt ofarliga att äta. Den svenske kungen Adolf Fredrik, Gustav III:s far, skall nämligen ha dött genom att ha förätit sig på semlor. Den 12 februari 1772 intog han en stadig måltid som bestod av; böckling, rysk kaviar, hummer, ett fat med surkål samt kokt kött och rovor. Till efterrätt fick han sin favorit; en semla. Till semlan drack han varm mjölk och champagne. Senare samma kväll drabbades han av häftiga magkramper och yrsel, fick ett slaganfall (stroke) och dog. Bulletinen som skickades ut löd; "Hans Majestäts dödsfall har skett av indigestion av hetvägg (semla), surkål, rovfor, hummer, kaviar, böckling och champagnevin".

Med tanke på kung Adolf Fredriks smärtsamma död tänker jag ta det lite lugnt med semmelätningen. Jag tänker nog nöja mig med en, eller två, eller kanske tre, fyra säger vi, okej fem, nej sex... Äsch... Hur många tänker du äta?

Under 1500-talet skulle midjorna vara smala, överkroppen lång och bröstet platt. För att detta skulle bli verklighet valde vissa kvinnor att bära såkallade järnkorsetter. Järnkorsetterna skall ha varit otroligt obekväma, tunga och bära men mycket effektfulla när det gällde att skapa den önskade kroppsfiguren. Korsetterna fungerade även som en sorts dåtida "skottsäker väst". Vid den tiden var det nämligen vanligt att man blev mördad genom knivstick i hjärtat. Notera att kejsarinnan Sissi avled just genom ett knivstick i hjärtat, dock flera århundraden senare (1898). Eftersom järnkorsetten var så tung kunde det inte bäras av vem som helst utan endast av kvinnor i överklassen som inte behövde ägna sig åt något kroppsligt arbete. Drottning Elizabeth I som var känd för sin smala, pojkiga figur sägs ha burit järnkorsett.

Bar drottning Elizabeth I av England järnkorsett?

DEL 1

Prinsessan Alix
I det tyska furstendömet Hessen var den lilla medeltida staden Darmstadt residensstad. Staden hade små smala kullerstensgator och hus med branta tak och rikliga utsmyckningar från 1500-talet. I stadens centrum låg storgertigens slott, omgivet av vackra parker med stora lindar och kastanjeträd. Där föddes den 6 juni 1872 prinsessan Alix Victoria Helenchen Louise Beatrice von Hessen som näst yngst i en syskonskara på sju. Hennes far var storhertig Ludvig IV von Hessen och hennes mor prinsessan Alice av England, drottning Victorias näst äldsta dotter.

Palatset i Darmstadt



 Banden till England var mycket starka och i ett brev till sin mor beskrev Alice sin dotter på detta sätt: "Alix är en rar och glad liten person, alltid skrattlysten och med en smilgrop i ena kinden". Då Alix döptes fick hon den blivande tsaren av Ryssland, Alexander III och den blivande kungen av England, Edvard II, som gudfäder. Alix fick en sträng viktoriansk uppforstran och växte upp under enkla förhållanden. Hon delade ett rum tillsammans med sin yngre syster May och hon var alltid strängt övervakad av den gamla engelska barnsköterskan mrs Orchard.

Alix


Om somrarna brukade storhertig Ludvig ta sin familj med sig och flytta ut till den lilla jaktslottet Wolfsgarten på landsbygden. Där lekte Alix och hennes syskon i den grönskande naturen och fiskade efter guldfiskar i den lilla dammen som prydde borggården. Vintrarna spenderades i Darmstaft och vid jul restes en hög gran i den stora salongen och familjen njöt av delikatesser som drottning Victoria skickat dem från England. Varje år besökte familjen drottning Victoria och barnen älskade att leka i drottningens stora slott och på sandstranden vid dtronningens sommarresidens. Englandsbesöken var alltid årets höjdpunkt och barnen längtade ständigt efter att få besöka sin mormor. 

Difteri 
Vid slutet av 1870-talet spred sig febersjukdomen difteri i Europa och 1878 nådde sjukdomen Darmstadt. Alix och hennes syskon, med undantag för den äldre syster Elizabeth "Ella", insjuknade och drottning Victoria lät skicka en specialist från London för att vårda de sjuka barnen. Alix och hennes äldre systrar Victoria och Irene tillfrisknade medan situationen förvärrades för den äldre brodern Ernst Ludvig och den yngre systern May. De engelska läkarna förbjöd modern att vistas i närheten av de sjuka barnen då risken att även hon skulle bli sjuk var stor. Prinsessan Alice lyssnade dock inte på detta utan fortsatte att vårda sina barn och i oktober 18789 förklarades Ernst Ludvig frisk. I början av december avled den fyraåriga prinsessan May av sjukdomen och modern blev, i sitt försvagade tillstånd, smittad och dog två veckor senare vid en ålder av 35 år.

Alix' mor, prinsessan Alice.


 Moderns död kom som en chock för den sexåriga Alix och hon som tidigare hade varit ett glatt och livligt barn med ett hett temperament blev plötsligt tillbakadragen, allvarlig och kylig. De moderlösa barnen skickades till England där drottning Victoria tog emot dem med öppna armar. Barnens far, Ludvig IV, försökte så gott han kunde ta på sig moderns roll och sköta flickornas uppfostran men så småningom lämnade han över uppgiften till sin svärmor. Under drottning Victorias övervakan utvecklades Alix till den "lättast igenkännliga och respektabla kvinnotypen - den engelska ladyn".

Alix (sittandes på golvet) tillsammans med sina syskon
och drottning Victoria kort efter moderns död.


I nästa del: Den ryske tronarvingen och Alix i Ryssland.

Jag har bestämt mig för att skriva små "minibiografier" över Europas kungligheter kring sekelskiftet 1900, give and take some.. Först ut är kejsarinnan Alexandra av Ryssland. Anledningen till varför jag valt att börja med henne är att jag under gymnasiet skrev en uppsats om henne - därför kan jag använda mig av redan skrivet material. Perfekt Minibiografin kommer att publiceras i flera delar i kronologisk ordning! Första inlägget om Alexandra kommer snart att publiceras.

Jag har fått en del frågor om jag känner till något ställe där man kan köpa nyproducerade viktorianska kläder till överkommliga priser. Jag skall börja med att säga att viktorianska kläder ofta är ganska dyra, trots att de är nytillverkade. Jag skall dock rekommendera ett antal sidor med bra urval och förhållandevis överkommliga priser. 

1. Gentleman's emporium har ett imponerade stort urval av kläder och accessoarer, både för herrar och damer. Det lägsta priset för en klänning ligger på ungefär 160 dollar, det vill säga cirka 1100 svenska kronor. För en komplett utstyrsel får man dock betala minst 300 dollar = 2100 kronor. Klänningarna som de säljer är ganska enkla, även om det finns några av lite tjusigare snitt. De är dock inte i närheten av de överdådiga klänningar som kungligheterna kunde ses bära. Stilen på kläderna, speciellt damernas, är lite västenrinspirerade och från åren omkring 1870-1890. Utbudet av damhattar är stort och varierande, de säljer allt från enkla tygbonnets till stora fjäderkreationer. Man får betala ungefär 13 dollar (100 kronor) för en bonnet medan priset på en hatt med fjädrar ligger på 50-60 dollar (350-450 kronor). Tänk på att det tillkommer fraktkostnader. Besök Gentleman's emporium genom att klicka här eller på bilden nedan. 
 

2. Premierclothing.com säljer kläder från den senare viktorianska-tiden samt kläder från den Edwardianska-tiden, både för herr och dam. Utbudet är stort och man kan till och med köpa badkläder. Lägstapriset för en klänning är cirka ligger på omkring 1300 kronor, medan man kan köpa separata delar, såsom en kjol för cirka 800 kronor. Klänningarna är stilrena, dock mycket tjusiga. Utbudet på hattar är dock mycket knapert. De säljer enkla stråhattar till en lägstapris av 220 kronor. För en lite tjusigare hatt får man betala ungefär 700 kronor. Besök shopen genom att klicka här eller på bilden nedan.

3. Recollections.biz har ett otroligt stort utbud av olika typer av klänningar, från enkla enfärgade till färgsprakande i siden. De säljer att från Regency till Edwardian, och allt från balklänningar till klänningar att bära på landet. För en komplett utstyrsel betalar man minst 180 dollar =1300 kronor, medan man får betala minst 350 dollar = 2500 kronor för en lite tjusigare. De allra tjusigaste klänningarna kan man dock köpa från 500 dollar = 3500 kronor. Utbudet på hattar är stort. För en enkel bonnet i tyg betalar man 89 dollar = 650 kronor medan en vacker fjäderkreation kostar 129 dollar = 910 kronor. En nackdel med shopen är att leveranstiderna är långa. En leveranstid på 30-40 dagar är trolig. Besök shopen genom att klicka här eller på bilden nedan.

Jag rekommenderar även; bustledress.com (dyra men otroligt vackra och autentiska kläder) och Rank's mercantile (västerinspirerade kläder).

Idag går den oscarsbelönade filmen Nicholas and Alexandra på TCM. Filmen börjar klockan fyra och är 189 minuter lång. Den är absolut värd att se!

Trailer




Handling (från Wikipedia)
The story begins with the birth of the Tsarevich Alexei in the opulent surroundings of the Imperial Court. The Russo-Japanese War is on and Tsar Nicholas (Michael Jayston) is warned by Count Witte (Laurence Olivier) and Grand Duke Nicholas (Harry Andrews) that the war is futile and costing too many lives. They also tell him that the Russian people want representative government, health care, voting and workers' rights, but Nicholas wants to maintain the traditional autocracy left to him by his forefathers. Meanwhile, underground political parties led by Lenin (Michael Bryant), Stalin (James Hazeldine), and Trotsky (Brian Cox) have formed.

Alexei is soon diagnosed with hemophilia. The Tsarina Alexandra (Janet Suzman) is frantic. A shy former German princess who is not highly thought of by the Russian royal court, she is isolated, but is befriended by Grigori Rasputin (Tom Baker), a Siberian peasant who describes himself as a religious pilgrim or holy man. He has become a curiosity with some people at court. Later Alexandra calls upon him to help her pray for Alexei, and comes to believe in his healing abilities.

In a textile mill, working under ghastly conditions, the people are encouraged by their priest, Father George Gapon (Julian Glover). He leads them, joined by many other peasant workers, in a clearly peaceful procession to the Winter Palace, intending to present a petition to the Tsar. Hundreds of soldiers stand ready in front of the palace; their commanding officer tells them to shoot up in the air, but he falls from his horse, there is a panic, and the soldiers proceed to fire randomly into the crowd. Nicholas has not been at the palace and is horrified when he hears of the massacre, but admits he wouldn't have granted the people's requests. (Bloody Sunday)

Eight years later, on the 300th anniversary of Romanov rule, the family vacations at the Livadia Palace in the Crimea. Alexei (Roderic Noble) is a very lively little boy who is constantly prevented from leading a normal life. A close bond however, exists between Alexei and his bodyguard/protector, the Russian Naval Sailor Nagorny (John Hallam). Prime Minister Pyotr Stolypin (Eric Porter), who succeeded Witte, has commissioned the Imperial Duma and granted some of the people's requests in order to preserve the Russian Empire. Prime Minister Stolypin also presents Nicholas with police reports about Rasputin's dissolute behavior, which is serving to give the Tsar a bad reputation. As a result, the Tsar dismisses Rasputin from the court. Alexandra demands his return. She knows Alexei's hemophilia was inherited from her, and is wracked with guilt. She is obsessed with the thought that Rasputin can stop the bleeding attacks when they occur.

The Tercenteniary celebration occurs in a grand fashion with much partying and festivities, but takes a turn for the worse when Prime Minister Stolypin is shot at an opera performance in Kiev. Nicholas retaliates not only by uprooting the conspiracy and executing the killers, but also by closing the Duma and allowing police to terrorize the peasants and burn their homes.

Alexei has a minor fall at the Spala Hunting Lodge, which leads to the worst bleeding attack yet. It is presumed that he will die. The Tsaritsa writes a letter to Rasputin, who soon responds with words of comfort and confidence. Sure enough, the Tsarevich recovers, and Rasputin is allowed to return.

World War I begins with the assassination of Archduke Ferdinand. Germany declares war on Russia immediately after Nicholas has order the mobilisation of Russia's forces on the German border. Nicholas decides to command the troops himself in 1915 and leaves for the front, taking over from his much more experienced cousin, Grand Duke Nicholas. This leaves Alexandra in charge at home. Under Rasputin's influence and her own conservative inclinations, she makes unwise decisions. Very few people have been told about Alexei's illness or how Rasputin appears to be helping him, so it looks like the Tsaritsa is losing her mind, or perhaps having an affair with Rasputin. Out on the front lines, Nicholas is visited by his mother the Dowager Empress Maria Foeodorovna (Irene Worth), (who is very outspokenly critical of her son's lack of leadership abilities), who scolds him about not attending to crumbling domestic issues and implores him to eliminate Rasputin (as well as send Alexandra away to one of the royal palaces out of sight). On a sort of drunken whim, two decadent young princes, Grand Duke Dmitri (Richard Warwick) and Prince Felix Yusupov (Martin Potter), invite Rasputin to an opium party and kill him in December, 1916.

Deprived of her one trusted advisor, Alexandra becomes unable to cope. Workers go on strike everywhere. The army is ill supplied. Starving and freezing, they revolt, and St. Petersburg is overrun with them. Nicholas makes a long return to Tsarskow Selo, but is forced to abdicate in his train at Mogiliev, not only for himself but for Alexei, who is furious when he hears this, and becomes withdrawn, believing that the family will soon perish.

Nicholas, Alexandra and Alexei, moments before their execution

The family (and Dr. Botkin (Timothy West) and Nagorny) are forced to leave the Alexander Palace at Tsarskoe Selo by Kerensky and are brought to Siberia in mid-1917, where they live under less grand conditions with rough but decent guards. In late 1917, Russia falls into the hands of the Bolshevik party, the one revolutionary group that nobody took seriously. The Russian Civil War starts very soon afterwards, and the family is transferred to the grim Ipatiev House in Ekaterinburg, under harsher conditions, and into the keeping of the cold-blooded and unfeeling Yakov Yurovsky (Alan Webb) (whom Alexei immediately pegs as an evil man). At one point, some of the guards are physically harsh with young Alexei, so Nagorny leaps to his defense and attacks them. Nagorny is then taken away and shot, leaving Alexei even more embittered and withdrawn than he was before. In a near-final tragic scene, the family is shown laughing as they read previously withheld letters from friends, relatives and teachers. Only Alexei remains sober and aloof, sensing what is about to happen. The Bolsheviks are frantically deciding what to do as the White Army is on the verge on capturing Ekaterinburg. In the middle of the night, the Bolsheviks awaken the Romanov family and Dr. Botkin. Told they're being sent to another city, the family and the doctor pack their things and wait in the cellar. Their keeper Yurovsky and his assistants enter the room, as Alexei kisses his father for the last time. They point their guns at the family, causing Olga (Ania Marson) and Tatiana (Lynne Frederick) to scream, Maria (Candace Glendenning) to run into the doctor's arm and Alexandra to cross herself. Then they open fire, and the first bullet goes through Nicholas' hand. The end scene shows the wall covered in blood.

I Aftonbladet kan man idag läsa artikeln:

Jag vet inte om detta skall ses som obehagligt eller ej? Hade jag varit Victoria så hade jag tyckt att det varit enormt läskig. Vem vill liksom ha en liten kopia av sig själv i form av en stirrig barbiedocka? Fast, det kanske vore något. Barbies smala midja och långa ben skulle man ju inte tacka nej till i första taget. Skulle jag då vilja ha den här dockan? Ja, jag måste nog erkänna att jag skulle vilja ha den. Det had varit roligt om de kunde tillverka dockor av samtliga personer ur Europas kungahus. Tänk vad roligt att ha drottning Elizabeth eller kung Harald sittandes i bokhyllan. Man hade kunnat ha en hel armé av kungligheter hemma i huset. Okej, nu blev det läskigt. Jag vill nog inte ha en hel armé av barbiedockor hemma.  Nej, jag tror att jag håller mig till min gamla snuttefilt...