The Russian Court at Sea av Frances Welch

Inatt kom jag hem från Oxford och kan därigenom börja uppdatera bloggen som vanligt. Igår var jag in en snabbis på Europas största bokhandel, Blackwell, och köpte The Russian Court at Sea som jag sneglade på hela förra året. Boken är ungefär 250 sidor lång och jag har redan läst ut den. Jag kan sammanfatta den med två ord: Otroligt bra! 

Den beskriver de överlevande medlemmarna ur släkten Romanovs resa från Yalta till Malta med krigsfartyget Marlborough. Med på fartyget fanns bland annat änkekejsarinnan Marie Feodorovna, hennes dotter storfurstinnan Xenia Alexandrovna med barn, de två paren Yusupov, storfurst Nikolai Nikolaevich, "the black perils" och många fler. Totalt uppgick antalet kungliga passagerare till 30 stycken.

Boken, skriven av den brittiska författarinnan Frances Welch, ger en unik inblick i släkten Romanovs tankar och känslor två er efter att revolutionens utbrott. Den beskriver hur släktens medlemmar levt under fattigdom, utan mat eller möjlighet till att tvätta sig. Den skildrar änkekejsarinnan tendens att ena sekunden bryta ut i våldsam gråt för att nästa stund skratta åt sina egna skämt. Den lyfter fram familjens ovilja att tro på de hemska ryktena om tsarfamiljens död och smärtan över att behöva lämna moderlandet. Förutom en otroligt innehållrik och välskriven text innehåller boken även ett tiotal intressanta bilder från resan.

Jag rekommenderar verkligen alla som är intresserade av ätten Romanov att läsa denna bok. Klicka här för att köpa den.




Historiker menar att tsar Nikolai II aldrig abdikerade

Till skillnad från många av de andra händelser som ägde rum under tsarfamiljens två sista år i livet så har ingen betvivlat att tsarens abdikation ägde rum. De senaste åren har dock historiker börjat tvivla på att det som ska ha ägt rum i den kejserliga tågvagnen den 15 mars 1917 faktiskt ägde rum. Abdikationen (dokumentet), som bär tsarens handskrift, ska istället ha förfalskats av de fiender som önskade ett snabbt slut på tsar Nikolai II:s härskande.

Det är genom uppgifter av de som var inblandade i denna händelse som vi på ett ungefär kan återberätta vad som historiskt sett ska ha hänt. Efter ett flera timmars långt grubblande ska Nikolai slutligen ha gått med på att abdikera både för sin egen och sin sons räkning och lämnat över tronen till sin yngre bror Micheal Alexandrovich. Efter att han fattat detta beslut ska han ha vägrat att skriva på det manifestet som lagts fram som förslag av Kerenskys regering utan istället krävt att få skriva ett eget. Han ska ha försvunnit för några minuter och sedan kommit tillbaka med ett maskinskrivet manifest underskrivet med blyerts. På dokumentet fanns även Greve Fredricks underskrift.

Här stöter vi på det första frågetecknet. Vem skrev manifestet? Nikolai själv, gamle Greve Fredricks som var till åren kommen eller en sekreterare med skrivmaskin som satt gömd i vagnen bredvid? Det är underligt att varken Kerenskys regering eller bolsjevikerna presenterade denna "sekreterare" för att bevisa dokumentets autencitet för allmänheten.

En annan faktor som får många historiker att höja på ögonbrynen är det faktum att tsar Nikolai skrev under dokumentet med en blyerspenna. Under sina 23 år vid makten signerade han samtliga dokument med bläck. Borde han inte signerat även detta dokument med bläck? Det var, trots allt, ett mycket viktigt papper.

Nikolai II bekräftade heller aldrig att denna händelse verkligen hade ägt rum. Han nämnde den varken i brev eller i sin dagbok i vilken han utförligt och noggrant alltid redovisade för sina dagar.

Något som även det är underligt är att varken Kerensky eller bolsjevikerna arrangerade att en nytt manifest skrev under framför kameran som ett bevis för att händelsen faktikt ägt rum och att tsarens gått med på att abdikera. Varför gjorde man inte detta? Borde inte detta varit det mest effektiva sättet att skaffa sig befolkningens förtroende på? Var det helt enkelt så att man visste att tsar Nikolai II av Ryssland skulle ha vägrat och aldrig skrivit på ett sådant dokument?

Låt oss nu säga att manifestet var förfalskat: hur kommer det sig då att Nikolai fann sig i sin roll? Kanske utsattes han för utpressning av konspiratörer, fruktade han för sin familjs säkerhet, förlorade han sin självkontroll eller var han övertygad om att allt skulle återgå till det normala när det visade sig att dokumenten var falska?

Det finns många olika faktorer som talar för att abdikationen aldrig ägde rum. I denna text har jag inte nämnt de alla - det finns många fler. Förra månaden hölls det en konferens i Moskva angående detta ämne. Många av de närvarande var övertygade om att Nikolai aldrig skrev under manifestet. Vad tror du?


(Nikolais underskrift längt ner till höger)


"Spring iväg, flickor!"

För några dagar sedan läste jag en söt liten historia om Aleksey och hans äldre systrar. Den var så charmig att jag känner att jag måste dela med mig av den.

En eftermiddag lekte lilla Aleksey tillsammans med sina systrar i parken vid Alexanderpalatset. Plötsligt kom en man (vet ej vem) och berättade att ett antal amiraler önskade att träffa arvprinsen. Aleksey slutade genast leka, sträckte på sig och sade:

"Spring iväg, flickor! Jag har inte tid med er längre. Man önskar träffa mig."



Alekseys sovrum

Alekseys rum var ett av de sista rummen som tsarfamiljen renoverande innan revolutionen bröt ut och de fick lämna sitt hem. Väggarna målades i en ljus färg och fönstrena kläddes in i blommigt tyg. På bilden nedan ser vi Alekseys säng bredvid det stora "ikonstället" som pryddes av hundratals små dyrbara ikoner. Under ikonerna fanns sex små skåp i vilka Aleksey förvarande böcker, ljus och ännu fler ikoner. Innan familjen lämnade Alexanderpalatset för exil i Sibirien så sov Aleksey i en tältsäng. Denna tältsäng tog han med sig till Sibirien. Där tältsängen stod ställde man istället dit den säng som Aleksey sovit i när han var liten. Detta rum är öppet för besökare.





Moskvabilder på Facebook

VINN BERLOCK - TÄVLA HÄR

Jag har laddat upp ett trettiotal bilder från min resa till Moskva i mitten av december 2011. Det var en alldeles fantastisk resa. Jag fick se så mycket intressant. Resans absoluta höjdpunkt var när jag stod trettio centimeter från kejsarinnan Alexandras kröningsklänning. Jag tror att jag stod och stirrade på klänningen i nära tjugo minuter. Jag var helt överväldigad över det faktum att jag stod så nära något som kejsarinnan Alexandra haft på sig. Det var en mäktig känsla! För att titta på bilderna klickar du på bilden nedan och gillar Madame Scandaleuses-facebooksida. Mycket nöje!



Videoklipp: Tsarens barn leker ombord på Standardt

Ni har säkert sett det här klippet hundratals gånger, men jag kan ändå inte låta bli att lägga ut det. Den sista tsarens fem barn är ombord på den privata lyxjakten Standardt och leker framför kameran. Jag uppskattar att filmen är från omkring år 1906. Detta skulle betyda att lille Aleksey är två år i det här klippet och att den äldsta systern Olga är elva år.




Ovanligt fotografi av Maria och Olga

Det har dykt upp en hel del tidigare okända fotografier föreställande den sista tsarfamiljen på den sista tiden. Idag fick jag syn på detta fotografi. Är det inte fantastiskt? Det föreställer storfurstinnan Maria Nikolaevna och hennes älder syster Olga Nikolaevna på sin mors (kejsarinnan Alexandra Feodorovna) balkong på Alexanderpalatset i Tsarskoe Selo. Gissningsvis är bilden tagen omkring år 1906.




Hemma hos Alexander III

Rysslands näst siste tsar, Alexander III, och hans hustru Marie Feodorovnas officiella residens var Gatchinapalatset 4,5 mil från St.Petersburg. Under andra världskriget skakades palatsets interiörer i en kraftig brand och tsarfamiljens privata rum förstördes totalt. Lyckligtvis fanns det flesta av dessa rum fotograferade. Detta betyder att vi, genom att ta del av dessa foton, kan se hur de levde. Värt att nämna är även att man utifrån foton tagna innan branden påbörjat en restaurering av palatset. Nedan presenterar jag ett antal foton från Alexander III:s och Marie Feodorovnas lägenhet. Jag inkluderar även ett antal foton från deras dotter Xenia Alexandrovnas lägenhet på Gatchinapalatset.

Alexander III och Marie Feodorovnas sovrum




Den yngste sonen Michail Alexandrovitjs rum


Badrum


Storfurstinnan Xenia Alexandrovnas lägenhet



Ovanligt fotografi av storfurstinnan Olga Nikolaevna

Det finns ingenting som är så roligt som när någon av oss många Romanovfantaster letar upp ett tidigare okänt fotografi. Ett av de senaste fotografier att dyka upp på nätet är fotot på storfurstinnan Olga Nikolaevna Romanova nedan. På fotografiet, som togs 1897, är storfurstinnan två år gammal.  



Tsar Alexander III:s tron

På Gatchinapalatset utanför St.Petersburg kan man nu se tsar Alexander III:s förgyllda tron. Värt att notera är det stora A:et, det kejserliga emblemet samt avbilden av kröningskronan som pryder ryggen. Alexander III gjorde Gatchina till sitt officiella residens i samband med att hans övertog den ryska tronen från sin far, Alexander II, som dödades av anarkister 1881. Den förgyllda tronen ingår från och med nu i palatsets permanenta utställning.


Två nya böcker + lite information om kommande inlägg

Idag fick jag två nya spännande böcker. Jag visar böckerna samt berättar lite om dem i videon nedan. Där informerar jag även lite om vad som kommer att dyka upp på bloggen framöver. Enjoy!




Utställning: Maria Pavlovnas maskeraddräkt

Nu kan du se den fantastiska maskeradklänning som storfurstinnan Maria Pavlovna bar under den kejserliga maskeradbalen på Vinterpalatset 1903. Klänningen, som designades särskilt till festen, är en efterlikning av en den typ av dräkt som hustrur till boyarer bar under 1600-talet. Den är tillverkad av röd sammet, silver- och guldbrokad och är rikligt utsmyckad med pärlor. Efter balen var det meningen att  klänningen skulle sparas i ett officiellt arkiv tillsammans me de andra dräkterna, men den mycket envisa Maria Pavlovna vägrade att lämna ifrån sig den. Efter revolutionen försvann den imponerande dräkten men hittades efter en tid och har nu restaurerats. För första gången någonsin ställs nu klänningen ut i St.Petersburg. Du kan se den på the State Museum of Russian History. Utställningen pågår fram till den 31 december 2011.




Läsarfråga: Blandande man ihop Anastasia och Maria när man försökte identifiera deras kroppar?

Jag har en fundering eller kanske det är en fråga hur som helst ? Jag kom framtill att filmerna som har gjorts genom åren har det varit Anastasia man har haft fokusen på, men hon var ju begravd med sin familj, det var ju Maria och Aleksej som dom inte hittade förrän 2008 så blanda dom ihop Anastasia och Maria när dom försökte identifiera deras kroppar ? Tänkte att du kanske hade svaret på det ? Tack på förhand

Hej!

För att besvara denna fråga så måste man först belysa att det inte är hundra procent säkert att det faktiskt var resterna efter tsarfamiljen som man hittade 1991. Trots att kvarlevorna ligger begravda under tsarfamiljens namn så har inte den rysk-ortodoxa kyrkan erkänt kvarlevorna som kvarlevor efter tsarfamiljen. Dessutom är många kritiska mot det faktum att kvarlevorna hittades vid en mycket lämpligt tillfälle (precis efter Sovjetunionens fall) samt att man vid samma tid rev Ipatievhuset där de mördades. Det finns även saker med kvarlevorna som inte stämmer överens med familjen. Längden på skeletten stämmer t.ex. inte överens med hur långa medlemmarna ur familjen var i verkligheten. Det skelett som man har betecknat som Alexandras mäter t.ex. 1.63 cm  - i verkligheten var hon känd för sin längd och över 1.70. 16 år efter fyndet av de första skeletten så hittade man ytterligare två skelett - det som man tror är kvarlevorna efter Maria och Aleksey. Man har givetvis utfört DNA-test på kvarlevorna och man har kunnat konstatera att skeletten är besläktade med varandra. Det har dock varit mer problematiskt att bevisa att kvarlevorna faktiskt är de efter tsarfamiljen. Ett DNA-test har visat att familjen var släkt med den engelska kungafamiljen medan ett annat visat att de omöjligt kunde vara besläktade. Med utgång från detta kan man således konstatera att vi inte säkert vet om tsarfamiljen återfunnits eller ej.

Vid identifieringen av kropparna så argumenterade man om huruvida det var Maria eller Anastasia som saknades - vissa påstod att det var Maria, andra att det var Anastasia. Tillslut lyckades man dock enas om att det var Maria som saknades. Detta skedde under mitten av 1990-talet, mer än 70 år efter att Anna Anderson för första gången påstått sig vara tsarens yngsta dotter Anastasia. Eftersom man vid denna tid inte visste vad som hade hänt med familjen och inga kroppar hade hittats så var det många som trodde att Anderson verkligen var storfurstinnan. Det var faktiskt en medpatient på det mentalsjukhus som Anderson var intagen på som först identifierade Anderson som en av tsarens döttrar. Anderson var mycket lik Anastasia och Tatiana (tsarens näst äldsta dotter) till utseendet. Både Anastasia och Anderson hade till exempel identiska öron, födelsemärken på samma ställen och deformerade fötter. Dessutom kände Anderson till privata familjeangelägenheter saker som var nästintill omöjliga för en utomstående att känna till. Huruvida Anna Anderson var tsarens dotter eller ej växte till ett av 1900-talets absolut största mysterier. Man kunde inte - inte ens i domstol - avgöra om hon var storfurstinnan Anastasia eller ej.

Hollywood inspirerades av Anna Andersons historia och 1956 gick filmen Anastasia med Ingrid Bergman i huvudrollen upp på bio. Sedan dess har det producerats flera filmer och tv-serier som inspirerats av just Andersons historia. De mest kända exemplen är den tecknade filmen Anastasia från 1997 samt tv-serien Anastasia: The Mystery of Anna från 1986. Både Anastasia (1956) och Anastasia: The mysterty of Anna är producerade före de förmodade kvarlevorna efter tsarfamiljen hittades och innan man konstaterade att det var Maria och inte Anastasia som saknades. Orsaken till varför man i filmer valt att fokusera på Anastasia är således att man inspirerats av Anna Andersons historia samt att man vid tiden för produktionen ännu inte funnit några kroppar.

Hoppas att jag lyckades besvara din fråga!


Vladimir Makovskys porträtt av änkekejsarinnan Marie Feodorovna

 Året är 1911 och konstnären Vladimir Makovsky arbetar med att färdigställa änkekejsarinnan Marie Feodorovnas porträtt. Änkekejsarinnan är 64 år gammal och iklädd rysk hovdräkt. Porträttet blev färdigt 1912 och finns idag att beskåda på Marmorpalatset i St.Petersburg.




Staty av tsarbarnen avtäckt utanför Ekaterinburg

Förra månaden skrev jag ett kort inlägg om att man i november planerade att avtäcka en staty föreställande den sista tsarens fem barn. För fem dagar sedan avtäckte man statyn som är placerad på den plats i skogen utanför Ekaterinburg där man fann resterna efter tsarfamiljen. Statyn är skapad av Igor Akimov som berättar att han skapat statyn utifrån bilder på tsarbarnen. Värt att nämna är att avtäckningen sammanföll med storfurstinnan Olgas 116:e födelsedag. Hon föddes den 16 november 1895 (3 november enligt den gamla kalendern). Vad tycker ni om statyn? Själv tycker jag väl inte direkt att likheterna mellan de verkliga tsarbarnen och personerna på statyn är slående. Dessutom undrar jag varför man envisas med att avbilda Maria och Anastasia som om de vore förhållandevis små barn. När de mördades var de nämligen nästintill vuxna, det vill säga 19 respektive 17 år gamla.



Nikolai och Alexandras femte dotter: storfurstinnan Alexandra

FRÅGA: Är det sant att Nikolai och Alexandra fick fem döttrar och att de gav bort en?

SVAR: Runt en familj som den kejserliga familjen av Ryssland, en familj som levde bakom stängda dörrar och som försvann under mystiska omständigheter så uppstår det alltid olika rykten och teorier. En av dessa rykten är ryktet om en eventuell femte dotter. Personligen tror jag inte att detta rykte stämmer - det kan jag dock inte bevisa. Därför är det upp till dig att bilda dig en egen uppfattning om detta ämne efter att jag har presenterat all fakta kring ryktet. Skriv gärna en kommentar och berätta vad du tror!

Ryktet uppstod under 1950-talet när en nederländsk kvinna vid namn Suzanna De Graaf påstod sig vara kejsarparets femte dotter: storfurstinnan Alexandra Nikolaevna. Hon ska ha födds år 1903, mellan Anastasia (1901) och Aleksey (1904) och när man upptäckte att hon var en flicka skall hon ha tagits från modern och lämnats till en nederländsk man. Enligt brev skrivna av medlemmar ur den kejserliga familjen genomled kejsarinnan Alexandra en skengraviditet eller ett eventuellt missfall omkring denna tid. Detta kan bevisas genom dessa brev:

Från kejsarinnan Alexandra till storfurstinnan Xenia Alexandrovna. Brevet skrevs den 2 april 1902. 

(...) So it is true and you are sure about yourself, so now I most confess the same thing. I know by your looks you have been thinking it was so, but I on purpose did not tell you, so as that when others asked, you can honestly say that you did not know. Now it begins to be difficult to hide. Don't write to Motherdear, as I want to tell it to her when she returns next week. I feel so well, thank God; in August! - My broad waist all winter must have stuck you. Tender kisses from you old Hen.

Detta brev bevisar att kejsarinnan Alexandra trodde sig vara gravid mellan Ánastasia och Aleksey. I augusti samma år beskriver flera familjemedlemmar att graviditeten "ended in nothing". Detta är utdrag från några av beskrivningarna:

KR, 20 augusti 1902: 
An evant... I don't remember if I already noted this in the diary, but from the 8 August we have been waiting everyday for confirmation of the Empress's pregnancy. Now we have suddenly learnt that she is not pregnant, indeed that there never was any pregnancy, and that the symptoms that led one to suppose it were in fact only anaemia!
What a dissappointment for the Tsar and Tsaritsa! Poor things! Alix sent news of the sad discovery to Mama and my wife. Alix cried a lot when the doctors Ott and Girsh, who were at last admitted to see her, determined that not only was there no pregnancy, but there never been one. (...)

Xenia, 20 augusti 1902
Just a few words, dear Aprak, in addition to yesterday. This morning A.F. had a minor miscarriage - if it could be called a miscarriage at all! - that is to say a tiny ovule came out! Yesterday evening she had pains, and at night too, by morning it was all over when this event happened! Now at last it will be possible to make an announcement and tomorrow a bulletin will be published in the papers - with information about what happened. At last a natural way out of this unfortunate situation have been found. She is in bed - as a precaution, as there can sometimes be bleeding in such cases. Thank God so far she is in good health. (...)

Suzanna De Graaf påstod att kejsarinnan i själva verket födde en dotter - men att man i besvikelsen över att inte ha fått en son lämnade bort flickan och påstod att kejsarinnan aldrig varit gravid. Monsieur Phillipe från hovet i Lyon (en av de "holy men" som Alexandra sökte hjälp hos) som några år tidigare påstått att kejsarinnan skulle få en son skall ha tagit hand om flickan och lämnat henne till en man vid namn Hemmes som vi denna tid arbetade vid hovet. 1905 ska Hemmes ha återvänt till sitt hemland som en förmögen man - rikligt belönad av familjen Romanov. 1968 berättade De Graaf att Hemmes 1937 talat om för henne vem hon i själva verket var och visat henne mutor som familjen Romanov gett honom för att han skulle hålla tyst och inte avslöja Suzannas rätta identitet. Dessa mutor ska ha bestått av fem miljoner rubler och dyrbart porslin. Anmärkningsvärt är att när en författare grävde i detta ämne under 1980-talet besökte han Suzanna De Graafs son, och denna son kunde då visa författaren en stor summa rubler producerade före revolutionen. Det visade sig senare att dessa rubler aldrig varit i cirkulation, utan skickats direkt från pressarna till herr Hemmes. Denna författare träffade även Suzanna De Graafs sondotter och förvånades över likheten mellan henne och kejsarinnan Alexandra.

Det var inte många som trodde på Suzanna De Graafs historia, men en av dem som trodde att hon talade sanning var hennes "syster" Anna Andersson som under många år påstod sig vara storfurstinnan Anastasia. Dessa två blev goda vänner och brevväxlade under många år. Suzanna De Graaf dog av en hjärtattack 1968. Hennes familj tror fortfarande att hon var kejsarparets femte dotter. Något DNA-test har aldrig utförts.



Monument föreställande tsarens barn

I november kommer ett monument föreställande den sista tsarens fem barn: Olga, Tatiana, Maria, Anastasia och Aleksey att avtäckas i närheten av den plats där resterna efter tsarfamiljen hittades (i närheten av Ekaterinburg). Monumentet är skapat av lokala hantverkare. Jag ser med spänning fram emot resultatet!


Maria, Olga, Aleksey, Tatiana och Anastasia


Tävlingen är avgjord!

Äntligen har jag en ledig dag och möjlighet att annonsera vem som vann boken The Lost Crown av Sarah Miller. Tävligen avgjordes genom att jag lade samtliga namn i en skål (de som berättat om tävlingen i sin blogg fick sina namn uppskrivna på två lappar) och drog en vinnare. Det är med stor glädje som jag berättar att tävlingen vanns av Emma. Stort grattis! Skicka namn och adress till madamescandaleuse@hotmail.com så skickar jag boken så snart som möjligt. Tack till alla som var med och tävlade!



Den kejserliga sängkammaren

Tsar Nikolai II och kejsarinnan Alexandra Feodorovnas sängkammare var Alexanderpalatset (Tsarskoe Selo) mest intima rum. Hit kunde man inte ta sig via palatskorridoren, utan enbart genom familjens privata rum. När Alexandra började inreda den privata delen av palatset 1894/1895 så hade sängkammaren stått orörd i över 20 år. Hon ansåg dock att det inte var några större fel på rummet och bestämde sig därför att i stort sett behålla rummet i det skick det var. Man målade om de mörka möblerna från 1870-talet i vitt och beställde nytt tyg till väggar, gardiner och sängförhängen. Alexandra valde ett skinande chintztyg med vit bakgrund och detaljer bestående av rosa rosetter, gröna kransar och blommor. Detta tyg påminde henne om en engelsk trädgård.

Den kejserliga sängen bestod av två stycken tvillingsängar i brons som skjutits ihop för att bilda en stor dubbelsäng. Den övre madrassen var täckt med hjortskinn och lakanen var gjorda av linne och bomull. Samtliga lakan bar kejsarinnan Alexandras monogram så att palatspersonalen skulle veta till vilken säng lakanen tillhörde. Sängen stod vänd mot fönstret och väggen bakom den pryddes av hundratals guld- och silverikoner utsmyckade med dyrbara ädelstenar. De flesta ikonerna var gåvor från olika kloster, kyrkor och andra religiösa organisationer. Till vänster om sängen så fanns det en liten vattenklosett installerad. Denna användes dock mycket sällan eftersom både Nikolai och Alexandra hade varsitt badrum i närheten av sängkammaren.

På rummets högra vägg hade Alexandra sådant som hon höll mycket kärt. Här hängde porträtt av föräldrarna, på mormor Victoria, på syskonen och på barnen. Här fanns även konst och prydnandsföremål som hon köpt med sig under sin resa i Florens som hon genomfört tillsammans med sin bror innan hon gifte sig. Alexandra hade blivit hänfören över den arkitektur hon sett i Italien, och denna arkitektur kom senare att avspegla sig i Livadiapalatset som stod klart den 27 september 1911 (100 år sedan idag).

Alexandra berättar ofta i sina brev och dagboker om sina problem att sova om nätterna och hur hennes ätande av kakor och frukter i sängen brukade göra Nikolai både irriterad och frustrerad. Paret väcktes varje morgon av att en tjänare knackade tre gånger på dörren med en silverpåk - detta var en tradition som gick tillbaka till Katarina den storas tid. Nikolai var oftast redan vaken och igång vid den här tiden, men Alexandra gick sällan upp tidigt. På grund av sjukdom låg hon ofta kvar i sängen till lunchtid och när hon väl gick upp så flyttade hon sig inte längre än till soffan framför sängen.

Den kejserliga sängkammaren går idag att besöka. Jag hoppas att jag en dag ska ha möjlighet att besöka palatset och tsarfamiljens privata rum. Det vore helt underbart!








Vad tycker du om Nikolai och Alexandras sängkammare? Själv tycker jag att det är lite mycket av allting.


Tävling: The Lost Crown av Sarah Miller

Du har nu chans att vinna ett splitternytt exemplar av den nyligen publicerade romanen The Lost Crown av Sarah Miller. Jag har själv läst boken och kan konstatera att det är den bästa romanen som jag någonsin läst om familjen Romanovs sista år. Boken tar sin början vid första världskrigets utbrott och de följande fyra åren berättas ur de fyra storfurstinnornas (Olga N, Tatiana N, Maria N och Anastasia N) perspektiv. The Lost Crown är en fascinerande, träffsäker och rörande bok - det märks tydligt att Sarah Miller kan sitt ämne. Jag rekommenderar er verkligen att läsa den. Missa inte chansen, var med och tävla om att vinna ett eget exemplar.



För att delta i tävlingen kommenterar du nedan. För ökade vinstchanser skriver du ett inlägg i din blogg och berättar om tävlingen.
Kommentar nedan = 1 lott
Kommetar + inlägg i din blogg = 2 lotter

Tävlingen pågår fram till klockan 12.00 den 1 oktober. Stort lycka till!


Tidigare inlägg