En promenad genom Alexanderpalatset

Jag har länge drömt om att få besöka Alexanderpalatset, den sista tsarfamiljens hem, men har ännu inte haft tillfälle att komma dit. Därför är jag glad över att få presentera videon nedan. Den tar dig igenom samtliga av Alexanderpalatsets rum som i nuläget är öppna för allmänheten. Tänk dock på att den ursprungliga interiören förstördes under andra världskriget och att mycket av det som idag kan ses på palatset är reproduktioner.




Engelska slott och herrgårdar

Ni har väl inte missat tv-serien Engelska slott och herrgårdar som sänds i sex avsnitt på SVT1? Historiken Dan Cruickshank besöker sex stycken privatägda och exklusiva country houses. Dessa flera hundra år gamla hem kan berätta historier om kungar och drottningar, om riddare och krig, om äventyr, politik och konst.

Avsnitt fem ligger nu uppe på SVTPlay och finns att titta på fram till den 7:e maj. Samma dag sänds det sista avsnittet av Engelska slott och herrgårdar. Klicka här för att titta på avsnitt fem.






Brand på storfurstens palats

För några dagar sedan rapporterade ryska medier om att en brand utbrutit på Beloselsky-Belozersky, det palats där storfurst Sergei Alexandrovitj (bror till tsar Alexander III) och hans hustru storfurstinnan Elizaveta Feodorovna bodde när de befann sig i St.Petersburg. Branden utbröt vid lunchtid och spred sig via ventilationssystemet till vinden och taket. Rökutvecklingen var våldsam och händelsen lockade till sig så många åskadare att det blev nödvändigt att kalla på polis. Omkring klockan två var branden under kontroll och man kunde konstatera att branden inte orsakat några omfattande skador.

 

Kort fakta om palatset

Det rosa rokokopalatset beläget i hörnet av Nevsky Prospekt/Fontankafloden uppfördes 1747 för att spegla det pampiga Stroganoffpalatset som låg i hörnet Nevsky Prospekt/Moirafloden och som användes som sommarhus av medlemmar ur det kejserliga familjen. Under 1800-talets andra hälft övertogs palatset av Prins Konstantin Esperovitch Belosselsky-Belozersky som levde där tillsammans med sin hustru och deras många barn. Palatset var förfärligt dyrt och ungefär tjugo år (1882) efter att han övertagit palatset var han tvungen att sälja det. Palatset köptes då av storfurst Sergei Alexandrovitj, tsar Alexander II:s yngste son som gjorde palatset till sitt permanenta St.Petersburgresidens. Vid Sergei Alexandrovijs död 1905 ärvdes palatset av hans hustru, Elizaveta Feodorovna (kejsarinnan Alexandras äldre syster). Fyra år efter makens död blev Elizaveta nunna och överlät palatset till sin skyddsling, storfurst Dmitri Pavlovich. Här sattes han  i husarrest efter att ha medverkat i mordet på Grigory Rasputin i december 1916. Efter revolutionen användes palatset som militärsjukhus och idag håller produktionsbolaget Channel One till där.  


Livadiapalatsets nya hemsida

Den 27 september 2011 fyllde Livadiapalatset 100 år och i samband med detta så lanserade man en ny hemsida. Där kan du läsa om palatsets historia, kika på bilder och gå på virtuella turer. Hemsidan är under uppbyggnad och finns ännu bara på ryska. Den är dock värd ett besök. Klicka på bilden nedan för att besöka hemsidan. Klicka här för att läsa mer om palatset.



Kejserlig takkrona från 1700-talet

Den annorlunda och extraordinära stilen på ryska takkronor från det sena 1700-talet är ett av de element som traditionellt skänkt särskild skönhet till ryska palats samt särskiljt dem från andra kungliga residens från samma tidsepok. Historiskt sett så har inte ryska konstnärer signerat sina verk, men genom nyligen genomförda efterforskningar genomförda av Hermitaget är det nu möjligt att knyta ihop ett verk (i detta fall en takkrona) med respektive konstnär.
Den kejserliga takkronan på bilden ovan är utformad av en av Rysslands mest framstående mästare; Johann Zekh. Hans ljuskronor var mycket eftertraktade i St.Petersburg under 1790-talet och han är mest känd för att ha levererat 30 ljuskronor av olika modeller till de kejserliga palatset varav åtta hängde i det stora Tronrummet på Vinterpalatset och fjorton stycken på tsar Paul I:s överdådiga slott Michailovsky. Efter Paul I:s död så gjorde sig hans änka, kejsarinnan Maria Feodorovna, av med slottet och takkronorna skickades till andra kejserliga residens (Vinterpalatset, Gatchina, Katarinapalatset, Pavloskpalatset..). Takkronan ovan är hämtad från Pavlovskpalatset där den hängde i kejsarinnan Maria Feodorovnas paradsovrum.
Intressant att notera är att Maria Feodorovnas son, Nikolai I, lät "minnesmärka" de delar i de olika palatset där hans föräldrar levt. Detta betydde att dessa rum inte fick ändras och detta är förklaringen till varför så stora delar av de kejserliga palatset stod orörda från det tidiga 1800-talet och fram till revolutionen 1917.
Efter revolutionen, när bolsjevikerna bestämde sig för att sälja värdefulla föremål från de kejserliga palatsen för att finansiera den nya regimen, så var ljuskronan ovan en av de saker som lämnade Ryssland. I november 2010 såldes den på auktion på Christie's i Paris. Tyvärr vet jag inte vad den klubbades för.


Den annorlunda och extraordinära stilen på ryska takkronor från det sena 1700-talet är ett av de element som traditionellt skänkt särskild skönhet till ryska palats samt särskiljt dem från andra kungliga residens från samma tidsepok. Historiskt sett så har inte ryska konstnärer signerat sina verk, men genom nyligen genomförda efterforskningar genomförda av Hermitaget är det nu möjligt att knyta ihop ett verk (i detta fall en takkrona) med respektive konstnär.

Den kejserliga takkronan på bilden ovan är utformad av en av Rysslands mest framstående mästare; Johann Zekh. Hans ljuskronor var mycket eftertraktade i St.Petersburg under 1790-talet och han är mest känd för att ha levererat 30 ljuskronor av olika modeller till de kejserliga palatset varav åtta hängde i det stora Tronrummet på Vinterpalatset och fjorton stycken på tsar Paul I:s överdådiga slott Michailovsky. Efter Paul I:s död så gjorde sig hans änka, kejsarinnan Maria Feodorovna, av med slottet och takkronorna skickades till andra kejserliga residens (Vinterpalatset, Gatchina, Katarinapalatset, Pavloskpalatset..). Takkronan ovan är hämtad från Pavlovskpalatset där den hängde i kejsarinnan Maria Feodorovnas paradsovrum.

Intressant att notera är att Maria Feodorovnas son, Nikolai I, lät "minnesmärka" de delar i de olika palatset där hans föräldrar levt. Detta betydde att dessa rum inte fick ändras och detta är förklaringen till varför så stora delar av de kejserliga palatset stod orörda från det tidiga 1800-talet och fram till revolutionen 1917.

Efter revolutionen, när bolsjevikerna bestämde sig för att sälja värdefulla föremål från de kejserliga palatsen för att finansiera den nya regimen, så var ljuskronan ovan en av de saker som lämnade Ryssland. I november 2010 såldes den på auktion på Christie's i Paris. Tyvärr vet jag inte vad den klubbades för.

Livadiapalatset firar 100 år

Den 27 september fyller Livadiapalatset på Krim 100 år och förberedelsena inför jubileet är i full gång. Man planerar att under hösten förse museumet med "radio guides in several languages" samt att uppföra ett nytt galleri innehållande porträtt av ryska tsarer och kejsarinnor. På senare år har folk strömmat till palatset för att ta sig ett titt på den sista tsarens privata "sommarpalats" som byggdes mellan åren 1909-1911. Enligt statistik från Turismministeriet på Krim besöks palatset dagligen av 1500 besökare och populariteten antas stiga i takt med att palatsmuseumet morderniseras och görs mer tillgängligt. I samband med jubileumsdagen kommer medlemmar ur den kejserliga familjen av Ryssland att dyka upp - bland annat storfurstinnan Maria Vladimirona som idag fungerar som ätten Romanovs överhuvud.



Livadiapalatset är inte främst känt för att vara den sista tsarens sommarpalats, utan istället som den plats där Jaltakonferensen ägde rum mellan den 4-11 februari 1945. Palatset fungerade även som sommarresidens åt Stalin mellan åren 1945-1953. 

Jag har en liten rolig "anekdot" att berätta gällande Jaltakonferensen. När jag läste Comtemporary issues in world politics i Oxford så visade föreläsaren den kända bilden på Churchill, Roosevelt och Stalin som togs i samband med konferensen. Föreläsaren frågade om det var någon som visste var bilden var tagen och då kunde jag självfallet (dum som man är) inte låta bli att svara. Jag sträckte upp handen och sade inför mina 200 kurskamrater: 

"The photo was taken at the Livadia Palace which was built between 1909-1911 by the last tsar of Russia Nicholas II and his German-born wife Alexandra". 

Resten av terminen hade jag en stor töntstämpel på mig som var omöjlig att tvätta bort. 


Nu kan du utforska Katarinapalatset virtuellt!

Sedan den 8 mars 2011 kan du besöka Katarinapalatset i Tsarskoe Selo virtuellt. Den enda du behöver göra är att ladda ner appen "Tsarskoye Selo" och installera den på din iPad. Appen ger dig möjlighet att utforska Katarinapalatset överväldigande rum och storslagna parker. Skaparna planerar även att inom en snar framtid inkludera det närliggande och betydligt mindre Alexanderpalatset (där den sista tsarfamiljen av Ryssland bodde) i appen. Priset för appen ligger på 22 kronor, men den är helt klart värd priset. Jag har själv installerat den och är hänförd över de möjligheter som appen erbjuder. Om du har en iPad, installera appen och sätt igång att upptäcka palatset. Om du inte har en iPad, klicka här för att lära dig mer om Katarina I:s sommarpalats från det tidiga 1700-talet 



Ett besök på Towern

För två veckor sedan åkte jag och min vän Cora till London för att besöka det kungliga slottet Towern. Jag delar nu med mig av bilderna från besöket. Jag ber er att ha överseende med den dåliga kvaliteten. Samtliga bilder är nämligen tagna med min iphone.











Nästa vecka kommer ett inlägg om Towerns historia.


Inbrott på Kina Slott


  


Stockholms slott

Jag twittrar hela dagen om det kungliga bröllopet.


SVT visar i denna stund bilder av Stockholms slott. Visste ni att Stockholms slott inte alltid har haft den färg som det har nu? När slottet stod klart på 1750-talet hade fasaden en ljusgul färg. Vid en renovering i slutet av 1800-talet fick slottet sin nuvarande färg för att passa bättre in med övriga närliggande byggnader. Vilken färg tycker du bäst om? Alternativ 1 som är en återskapning av den färg som gamla slottet Tre kronor hade, slottets ljusgula originalfärg eller den färg som slottet fick vid renoveringen i slutet av 1800-talet? Själv föredrar jag den ljusgula originalfärgen.




Europeiska slott: Gatchinapalatset

Gatchinapalatset (Большой Гатчинский дворец) är ett kejserligt ryskt palats (från början tillhörde huset greve Orlov) beläget på en kulle vid sjön Serebryannoe i staden Gatchina, en förort till St.Petersburg (Ryssland).

Gatchinapalatset uppfördes under åren 1766-1781 av den italienske arkitekten Antonio Rinaldi på uppdrag av greve Grigori Grigoryevich Orlov, kejsarinnan Katarina II:s särskilda favorit. Palatset byggdes i flera olika stilar, det har bland annat influenser från medeltida riddarborgar och ryska storgods och dess innanmäte är typiskt för den ryska klassicismen.

 

Katarina den stora tyckte mycket om slottet och dess vackra park och då greve Orlov dog 1883 köpte hon det av hans arvingar och gav det till sin son, den framtida tsar Paul I. Paul ägde slottet under arton år (fram till sin död) och under den tiden byggde han ut palatset, renoverade interiörerna i neoklassisk-stil och tillförde trädgården ett antal olika broar, paviljoner och portaler.

Greve Orlov - Katarina II - Paul I

Efter Pauls död ägdes slottet mellan åren 1801-1828 av hans änka Maria Feodorovna och av tsar Nikolai I mellan åren 1828-1855. Tsar Nikolai I lät expandera både palatset och parken, bland annat genom att göra Arsenalhallarna till en del av slottet. 1851 lät han uppföra ett monument av sin far framför palatset och 1854 öppnade han en järnväg mellan Gatchina och St.Petersburg.

 

Nikolai I;s son, Alexander II, använde palatset som sitt andra residens och lät bygga en jaktby på Gatchinas mark. Han lät även genomföra en del renoveringar av slottet. Alexander II mördades i ett bombattentat 1881 och hans son, tsar Alexander III, lät flytta ut hela sin familj till Gatchina där de levde fram till att Alexander III dog 1894. Under de många år som familjen bodde på Gatchina lät Alexander III renovera slottet samt introducera det för nymodigheter som elektricitet och rinnande varmvatten. Alexander III och hans hustru Maria Feodorovna (prinsessan Dagmar av Danmark) var palatsets sista residenter och Maria Feodorovna är idag skyddshelgon av staden Gatchina, palatset och dess parker.

 


Europeiska slott; Schönbrunn

Schönbrunn är ett kejserligt sommarpalats i Wien, Österrike. Palatset är landets viktigaste kulturella monument och har varit en av landets största turistattraktioner sedan 1960-talet.


I slutet av 1600-talet gav kejsar Leopold I (1640-1705) arkitekten Johann Bernhard Fischer von Erlach (1656-1723) att rita ett nytt kejserligt palats. Arkitekten hade för avsikt att rita och designa ett palats, mer storslaget än Versailles, men på grund av den ekonomiska situationen blev han tvungen att rita en mindre och mer realistisk byggnad. Byggnationerna påbörjades 1696 och tre år senare stod stora delar av palatset klart.

Få delar av det ursprungliga palatset finns kvar idag. Detta beror på att Maria Theresa av Österrike (Marie Antoinettes mor) efter att hon blivit krönt beslöt sig för att göra om palatset till ett kungligt sommarresidens. Hon beordrade sin hovarkitekt Nicolò Pacassi att omforma både palatset och trädgården efter den för den tiden moderna rokokon. Maria Theresa tillförde även mycket annat till trädgården. Där finns bland annat världens äldsta zoo (Tiergarten - 1752) och ett stort orangeri (1755). Trädgårdens arkitektoniska krona är dock glorietten (en typ av lusthus eller trädgårdspaviljong) som är placerad högt uppe på en kulle, detta för att åtnjuta respekt och tjäna som en symbol för det Habsburgska-rikets storhet. Vid tiden för Maria Theresas död (1780) var Schönbrunn centrum i imperiet och kom så att vara fram till att det Habsburgska-riket upplöstes 1918.

Den vackra glorietten från 1775

Under 1800-talet är det först och främst en person som förknippas särskilt starkt med Schönbrunn; kejsaren Franz Josef I av Österrike. Han föddes där, spenderade större delen av sitt liv där och dog där. Han ansåg att Schönbrunn var "ett fulländat palats" och därför ändrade han inte mycket av slottets utformning och inredning. Franz Josefs hustru, kejsarinnan Sissi, är även hon en person som förknippas mycket starkt med palatset. Sissi är idag en ikon i Österrike och Tyskland (Hon var tysk prinsessa och föddes i München) och har gestaltats och beskrivits i flertalet böcker och filmer.

Sissi (mördad 1898) och Franz (avliden 1916)


Efter kejsarmaktens fall övertogs slottet av den nybildade Österrikiska republiken som bevarade slottet som ett museum. Under andra världskriget (slottet var då tillfälligt tomt) var det högkvarter för den brittiska delegationen i Österrike samt för de allierade trupperna som befann sig i landet. 1996 hamnade palatset, tillsammans med trädgården, på UNESCOs världsarvslista.




Europeiska slott: Katarinapalatset

Katarinapalatset (Екатерининский дворец) är ett av otaliga sommarresidens byggda för den ryska tsarfamiljen. Palatset är den centrala byggnaden i Tsarskoe Selo (tsarens by) och ligger cirka 25 kilometer söder om St.Petersburg (Ryssland).
Palatset härstämmar från 1717 då den ryska kejsarinnan Katarina I av Ryssland (1684-1727) gav i uppdrag åt den tyske arkitekten Johann Friedrich Braunstein att rita ett slott efter hennes tycke och smak. 35 år senare, 1752, ansåg dock Katarinas dotter, kejsarinnan Elisabeth, att moderns palats för omodernt och hon gav order om att det "gamla" palatset skulle rivas och ett nytt, pampigare palats skulle byggas. Hovarkitekten Bartolomeo Rastrelli ritade och byggde ett storslaget palats i rokoko och då det stod färdigt (1756) mätte palatset 325 meter. Under sin livstid såg Elisabeth till att delar av palatsets vackra fasad och många av takets stora statyer i äkta guld. En stor trädgård anlades framför palatset och centrerades vid den blåvita hermitagepaviljongen.

Palatset förknippas främst med kejsarinnan Katarina II (1729-1796) som ansåg Katarinapalatset som det främsta av de ryska palatsen. Katarina II hyste en stor passion för nyklassicism och tillsammans med den skottske arkitekten Charles Cameron inredde de delar av slottet i grekisk stil. Enligt Katarinas önskan placerades även ett antal mycket tjusiga byggnadsverk/figurer av olika slag ut i trädgården. Bland dessa kan nämnas en vacker marmorbro och en stor obelisk.

Katarina den storas vackra marmorbro


Efter Katarina II:s död övergavs palatset av tsarfamiljen (de föredrog andra) men cirka tjugo år senare, 1817, anställde Katarina II:s sonson, Alexander I, en arkitekt för att dekorera palatset i empirisk stil. Arkitekten, Vasily Stasov, tillförde mycket till palatset; bland annat den pampiga Stasovtrappen. Tyvärr förstördes mycket av Vasily Stavsovs inredning då tyskarna ockuperade slottet under det andra världskriget.

En del av den pampiga Stasovtrappen


Under andra världskriget användes Katarinapalatset som högkvarter för de tyska styrkorna under belägringen av Leningrad och då tyskarna lämnade palatset återstod nästan enbart palatsets skal. Lyckligtvis hade ryska staten lyckats dokumentera stora delar av palatset innehåll och genom detta var det möjligt att återskapa palatset. Inför 300-års jubileumet av staden St.Petersburg stod stora delar av palatset klart men fortfarande finns det delar av palatset som är under reparation.



Kuriosa: I den tecknade filmen Anastasia från 1997 är Katarinapalatset tsarfamiljens hem. I verkligheten bodde de i det närliggande Alexanderpalatset.