DEL 7

Blödarsjuka
Under hela sitt liv hade Alexandra varit omgiven av släktingar sjuka i blödarsjuka. Hennes egen bror, morbror och systerson var några av dem som dött av sjukdomen. Då Aleksey var åtta månader gammal började han krypa och i samband med det uppstod små bulor och blånader på de delarna av kroppen som han belastade mest. Alexandra noterade med oro dessa blånader och bulor, men hon intalade sig själv att det inte var någon fara. Några månader senare började dock Aleksey blöda och blödningen visade sig vara svår att stoppa. Efter ett antal undersökningar och tester konstaterades det att Aleksey, arvingen till den ryska tronen, led av den obotliga och ofta dödliga sjukdomen blödarsjuka. Han hade ärvt den av sin mor om i sin tur ärvt den av sin mor och som ärvt den av sin mor, drottning Victoria.

                                                  Alexandra och Aleksey

                           

En blödarsjuk saknar en mineral i kroppen som får blodet att koagulera, det vill säga stelna. Detta betyder att något så simpelt som ett blåmärke eller näsblod kan innebära döden. Alexandra och Nikolai blev förkrossade då de fick reda på att deras älskade son närsomhelt kunde dö, och de skickade efter specialister från hela Europa i hopp om att någon skulle kunna bota honom. Ingen kunde göra något och Alexandra bestämde sig för att anställa två sjömän, Nagorny och Derevenko, för att skydda Aleksey och ständigt vaka över honom. De två sjömännen var alltid i närheten av den sjuke tronarvingen och då han ramlade var de genast där och fångade upp honom innan han slå i marken. Alexandra led hemskt av att se sitt barn sjukt och hennes hjärta gjorde ont då hon tänkte på att det var hon som överfört sjukdomen. I ett desperat tillstånd vände sig Alexandra mer och mer till Gud. Hela dagar och nätter låg hon på knä framför sitt altare och bad om ett mirakel. 

                                                Aleksey och Derevenko
                          
Rasputin
Gregori Efimovich Rasputin var en såkallad "helig" man från Sibirien. 1907 reste han till St.Petersburg där han genast fick rykte om sig att stå i direktkontakt med Gud och att han besatt kraften att hela de sjuka. Då Aleksey efter en mässa drabbades av ett plötsligt näsblod som visade sig vara omöjligt att stoppa skickade Alexandra i desperation efter den man som hon hört hade kraften att hela. Rasputin anlände, gick fram till tronarvingens säng och talade lugnande till honom. Några minuter senare stannade blödningen och Aleksey somnade. Alexandra var övertygad om att Rasputin var ett mirakel sänt från Gud för att bota hennes sjuke son. Alexandra och Nikolai belönade Rasputin rikligt och köpte bland annat en lägenhet till honom i centrala St.Petersburg så att han alltid skulle vara nära tronarvingen ifall någonting skulle hända. 

                                                             Rasputin
                                

Rasputin talade alltid mycket artigt och vänligt till det kejserliga paret, men utanför palatset bar han en fyllehund med stort tycke för kvinnor. Allmänheten kände inte till tronarvingens sjukdomen och därför antog de att Alexandra och Rasputin hade ett förhållande eftersom han spenderade så mycket tid på palatset tillsammans med kejsarinnan. Alexandra kunde inte förstå varför den vänlige helige man från Sibirien som gång på gång räddade livet på hennes son var avskydd och därför tog hon Rasputin i försvar. Nikolai blev ombedd att skicka hem Rasputin till Sibirien med Nikolai vägrade. Om Aleksey skulle dö så skulle han ajälv stå som mördaren i hans hustrus ögon.

                               
NÄSTA DEL: Krisen vid Spala och Alexandras hälsa