Den fyrtio dagar långa kristna fastan inleddes på Askondagen, dagen efter fettisdagen. Från och med Askondagen och fyrtio dagar framåt fick de kristna endast äta kött och fisk, en tradition med anspelning på Kristus fyrtio dagar långa fasta i öknen. Dagen innan, på fettisdagen eller semmeldagen som den idag kallas, fick man dock äta hur mycket man ville. På menyn stod många goda, feta rätter och middagarna avslutades ofta med en semla. Från början bestod en semla av en enkel vetebulle, ordet semla betyder nämligen vetemjöl på latin. De första semlorna sägs härstamma från 1200-talet och var mycket populära i hela Sverige.

På 1700-talet växte semlans popularitet radikalt och man  började koka semlorna i varm mjölk och fylla dem med mandelmassa. Under 1800-talet lade man till grädden och semlan i en tallrik fylld med varm mjölk. Man strödde även över socker och kanel. Vissa människor äter fortfarande semla i en tallrik fylld med varm mjölk, men sedan 1900-talet äter de flesta semlor med händerna.

Semlor må vara hemsk goda, men de är inte helt ofarliga att äta. Den svenske kungen Adolf Fredrik, Gustav III:s far, skall nämligen ha dött genom att ha förätit sig på semlor. Den 12 februari 1772 intog han en stadig måltid som bestod av; böckling, rysk kaviar, hummer, ett fat med surkål samt kokt kött och rovor. Till efterrätt fick han sin favorit; en semla. Till semlan drack han varm mjölk och champagne. Senare samma kväll drabbades han av häftiga magkramper och yrsel, fick ett slaganfall (stroke) och dog. Bulletinen som skickades ut löd; "Hans Majestäts dödsfall har skett av indigestion av hetvägg (semla), surkål, rovfor, hummer, kaviar, böckling och champagnevin".

Med tanke på kung Adolf Fredriks smärtsamma död tänker jag ta det lite lugnt med semmelätningen. Jag tänker nog nöja mig med en, eller två, eller kanske tre, fyra säger vi, okej fem, nej sex... Äsch... Hur många tänker du äta?