Jag hittade en del roliga saker i barnen Romanovs dagböcker och brev. Nedan skall jag presentera några av de saker jag fann väldigt underhållande;

"Yesterday we were playing with the pillows. Mother was with us. She jumped into the pillows and fell through them." -Tatianas dagbok, okänt datum

• Jag har svårt att se Alix som deltagare i ett kuddkrig!

"...It was fun to bathe in your bathroom, I enjoyed myself like a pug-dog, and, of course, I did "business" in your "OO". It was not very comfortable and rather cold as the lid was opened but I did not notice it. The water reached my shoulders - not in the "OO" but in the bathroom..." - Citat från ett av Marias brev till sin far (Nikolai).

"...I am now sitting near Mother's bed in which she is lying. Olga and Tatiana are reading. Aleksey wanted to sleep in your place today and told Mother that he wanted to play her husband..." - Maria till Nikolai.

"Mother is trying to send Anastasia to bed but she is desperately trying to find Shvybzik which is missing. Everybody is calling him but he would not come, merzavets. He was found at last 10 minutes later. We all thought that he was under the sofa. Mother started to bark and Shvybzik answered. he appeared to be sitting under Mother's couch and we all put a great effort in pulling him out of there." - Maria till Nikolai.

• Alix, skälla? Det går inte ihop!

"After dinner Mother, Aleksey, me and Vladimir Nickolayevich (Derevenko, a doctor) or Mr. Gilliard usually play the game which we call "The slower you go the sooner your reach your destination". It's fun because you can"eat" the others. We played this game last year in our hospital..."

Ja, detta var några av de roliga texter som jag hittade. Det finns många fler, men jag väljer att inte publicera dem just nu.

Eftersom jag igår skrev om Alix' mamma är det inte mer än rätt att Nikolais mamma "Minnie" idag får stå i rampljuset.

Den här bilden tog en evighet att färglägga. Jag blev inte nöjd med resultatet, men jag lade ner alldeles för mycket jobb på den för att inte publicera den.

1974 sändes en tv-serie om de Europeiska kungahusen från ca. 1850-1920. En stor del av serien handlande om Alix och Nicky och medan jag väntar på att hela serien skall ladda klart har jag sett några klipp på youtube. Jag är inte helt övertygad om att serien är speciellt bra. De har dock lagt ner mycket tid på kostym och Alix hår och kläder är utmärkta, om man bortser från att hon bär kläder ala 1895 år 1904. Där har serieskaparna inte riktigt tänkt till. Illa illa!

Här är ett klipp från serien. En eftermiddag på Alexander Palace. Jag tvivlar på att den spenderades på detta sätt. Det är lite väl sött.

Jag satt och tittade i en av mammas tidningar och hittade en annons om ett svenskt företag som tillverkar berlocker, hängen och örhängen efter Carl Fabergés design. Det billigaste smycket kostar ungefär 2000 kronor och det dyraste cirka 50 000 kronor. Smyckena finns i tre olika varianter; silver med emalj och Swarowskikristall, förgyllt silver med emalj och Swarowskikristall eller helt i guld med emalj och briljanter. Företaget heter A Jewel Veronika AB och ligger i Malmö.

Ägg innehållande Alix' kröningsvagn. Skulle gärna ha denna i min ägo, men jag får nog inrikta mig på något lite billigare.

Jag hittade den mest vackra bild. Jag har sett den många gånger tidigare, men aldrig färglagd. Bilden föreställer Alix, Anna V och Olga.

Nya publishme.se håller på och krånglar. Det var bättre innnan flytten. Jag sitter och skriver lite om Alix och då anser jag att jag har skäl till att vara inne på Alexander Palace och se mig omkring. Jag hittade en del foton som jag tidigare inte sett. Intressant, intressant. Om någon timme planerar jag att göra ett Romanov-ihopklipp på Windows Movie Maker. Denna gång med titeln; Nicky and Alix - the early years. Det blir spännande!

Storhertig Louis IV av Hessen-Rhein var Alix's pappa och en hemskt stilig människa. Eller vad säger du Astri? Varför ser inte männen ut så nuförtiden? Jag förstår ingenting. Det var mycket bättre förr!

DNA-experter bekräftar nu att de benen efter de två personerna som förra året hittades i Sibirien tillhörde de två ej funna barnen till rysslands sista tsar Nikolai II. Genom denna upptäckt kan vi konstatera att Anna Andersson som under hela sitt liv påstod sig vara storhertiginnan Anastasia verkligen var bluff. Välkommen hem Maria och Aleksey!

Jag skall skriva mer om detta senare. Just nu befinner jag mig chocktillstånd efter detta avslöjande! Herregud! Ett av seklets största mysterium har äntligen blivit löst.

För mer information se länken nedan. Tack så mycket till Bev som skickade den till mig.

http://news.bbc.co.uk/go/em/fr/-/2/hi/europe/7375765.stm

Jag skrattade högt då jag läste texten nedan. Den handlar om Olga Nikolaievna Romanova som vid denna tid var fyra år gammal. Mycket nöje!

One day, Miss Eagar relates, while she and the Grand Duchess were out driving along the Nevsky Prospect, Olga "was not good. I was speaking to her, trying to induce her to sit down quietly, when suddenly she did so, folding her hands in front of her. In a few seconds she said to me, 'Did you see that policeman?'" Miss Eagar told her the policeman would not bother her. Olga replied, "But this one was writing something; I was afraid he might have been writing 'I saw Olga, and she was very naughty.'" Miss Eager said this would be highly unlikely, but Olga reminded her-"rather reproachfully"-that some time before she had seen a drunken woman arrested in the street, and had asked Miss Eagar to tell the police not to hurt her. Miss Eagar, however, had refused to interfere, saying that "the woman was naughty and the police quite right in taking her." Miss Eagar responded to this irrefutable fact by stating that a person had to be quite big and very naughty before the police would take that person to prison. Nevertheless, upon returning home Olga asked everyone if a policeman had come by while she was out, then recounted the entire story to her father. Had her father ever been a prisoner? she asked. The Emperor answered that he had never been quite naughty enough to go to prison, where upon Olga replied with much admiration, "Oh! How very good you must have been!"

Inte undra på att det europeiska kungahuset är sönderavlat. Dessa två foton är ett bevis om något på att detta skedde i alltför stor grad!

Denna tolkning av Nikolai och Alix skiljer sig avsevärt från alla andra. Den är lite smått överdriven. Alix ser och låter ganska konstigt i denna version och Nicky ser ut som en dum liten tax.

Jag har precis sett en dokumentär om Rasputin. Den var riktigt intressant. Jag störde mig dock på att de filmade the Catherine Palace istället för the Alexander Palace. Det var ett ställe i filmen som var riktigt läskigt! Det var en närbild på Rapsutins ögon och då jag tittade på dem stack det till i mina ögon. Rasputin var känd för sin hypnotiska blick, och tro mig, jag kände den blicken. Det var otroligt läskigt!

Alexandra Fjorodrovna Romanova hade tre systrar; Victoria, Elizabeth och Irene. De fyra är ganska lika, och alla har de ärvt drottning Victorias ansikte. Irené och Victoria ansågs vara damer vilka såg bra ut, medan Alix och Ella räknades till Europas allra vackraste kvinnor. På ett av de många Romanovforumen pågår en livlig debatt mellan vem av de två som är vackrast. Då de båda var unga var de ganska jamställda vad det gäller skönhet men då de blev äldre slog Ella Alix med hästlängder. Vad tycker ni? Vem av de fyra var vackrast?

Hej Michaa!

Nedan följer en redogörelse om de fyra storhertiginnorna;

Olga
Olga, den äldsta, var mest lik sin far, blyg och hämmad. Hon hade kastanjebrunt hår och blåa ögon i ett brett ryskt ansikte. Hon gjorde intryck på folk genom sin vänlighet, sin oskuld och sina känslors djup. Olga var begåvad och hade lätt för att fatta. När hon talade med någon som hon väl kände fann hon de rätta orden och kunde vara både klarsynt och kvick. Hon läste gärna både romaner och dikter och lånade ofta sin mors böcker innan kejsarinnan själv läst dem.

Tatiana
Om Olga bråddes på sin far var den arton månader yngre Tatiana mest lik sin mor. Offentligt och privat visade hon sin mor ständig uppmärksamhet. Tatiana var längst, smärtast och mest elegant av systrarna. Hon hade tjockt ljusbrunt hår och djupa gråa ögon. Inför offentligheten tof storfurstinnan Tatiana alltid loven av sina systrar. Hennes pianospel var bättre än Olgas fast hon övade mindre och var mindre road av att spela. Med sin skönhet och självsäkerhet var hon mycket ivrigare än Olga att få komma ut i sällskapslivet. Bland de fem barnen var det Tatiana som fattade besluten, och systrarna och brodern kallade henne för "guvernanten".

Marija
Marija, den tredje dottern, var vackrast av alla fyra. Hon hade röda kinder, tjockt ljusbrunt hår och mörkblå ögon som var så stora att de inom familjen kallades "Marijas tefat". Som liten var hon knubbig och strålade av hälsa. I tonåren var hon gladlynt och flirtig. Marija ville gärna måla, men hon var för lat och obeständig för att ägna sig åt måleriet på allvar. Vad Marija helst pratade om var giftermål och barn. Mer än en iakttagare har påpekat att om denna starka och varmhjärtade flicka inte varit dotter till en tsar kunde hon blivit en god maka och mor.

Anastasia
Yngsta dottern Anastasia var kortväxt och blåögd och mest känd som familjens spelfågel. När salutkanonerna dundrade på kejsaryachten kunde hon krypa in i ett hörn, sticka pekfingrarna i öronen, spärra upp ögonen och vagga med tungan i låtsad skräck. Anastasia var slagfärdig och livlig, hon kunde också vara envis, odygdig och nosig. Samma snabba uppfattning och tungvighet gjorde att hon lärde sig att tala främmande språk med utmärkt uttal, gjorde henne också till en skicklig imitatör. På ett komisk och ibland elakt sätt kunde hon redan som liten flicka härma tal och manér hos folk hon träffade. Familjens enfant terrible också dess pojkflicka. Hon kunde ge sig till att klättra svindlande högt upp i ett träd och vägra komma ner utom på särskild befallning av fadern. Ibland gick Anastasias skämt för långt. En gång under ett snöbollskrig stoppade hon en stor sten i en snöboll och kastade på Tatiana. Projektilen träffade Tatiana i ansikten och halvt omtöcknad föll hon omkull. Anastasia blev för en gångs skull ordentligt rädd och brast i gråt.



Text hämtad från sidorna 141-143, Nikolai och Alexandra, Robert K Massie, 1967