Denna färggranna klänning är ett typiskt exempel på den mjuka och feminina stilperiod som utmärkte 1850-talet. Dekolletaget är brett och korta ärmar täcker de smala axlarna. Midjan är markerad och dess v-form bidrar till klänningens rundade form. De tre volandprydda raderna ger en dekorativ effekt och bidrar ytterligare till klänningens lätt rundade skepnad. Klänningen finns idag att beskåda på Kyoto Fashion Institute.

De flesta av oss har accepterat att samtliga medlemmar i den sista tsarfamiljen sköts till döds i Ipatievhuset i juli 1918 och att kropparna funna i skogen utanför Ekaterinburg är resterna efter dessa. Det finns dock de som hävdar att detta enbart är uppdiktad fiktion som Vita armén kom upp med i propagandasyfte. De hävdar att det i själva verket enbart var tsaren, Aleksey, doktor Botkin och tjänstefolket som sköts ihjäl i Ekaterinburg och att övriga familjen skickades vidare till Perm. Hur det egentligen ligger till kan jag inte svara på (och ingen annan heller) men jag skall nu presentera ett antal ögonvittnesskildringar som stärker teorin om att kejsarinnan och hennes döttrar överlevde "massakern" i Ekaterinburg. 

                     
                        (Kejsarinnan Alexandra med döttrar - Bildkälla)

Enligt denna teori skall kejsarinnan Alexandra och storfurstinnorna transporterats till Perm via tåg. Det finns två vittnesmål som berättar om detta tåg. Det första vittnesmålet kommer från Alexander Samoilov som befann sig på Station II i Ekaterinburg för att hämta upp sin lön när han mötte sin vän Alexander Varakushev som tjänstgjorde som vakt i Ipatievhuset.

Några dagar före det att Vita armén intog Ekaterinburg var jag på stationen i Ekaterinburg för att hämta min lön. Där mötte jag Varakushev. Han visade mig ett tåg med flera första- och andraklassvagnar som stod på spår 5 eller 6. Bakom detta tåg på spåret intill stod ett tåg med en förstaklassvagn där fönsterrutorna målats svarta eller täckts med svart tyg. Varakushev hävdade att tsarfamiljen fanns i den vagnen. Tåget var omringat av tungt beväpnade män ur Röda armén. När detta tåg lämnade stationen och vart det åkte har jag ingen aning om, men jag såg aldrig mer Varakushev. Rykten sade att han transporterats till Perm. När rykten om att tsaren och hans familj mördats protesterade jag. Jag blev då kallad till kommissarie Mrachkovsky som beordrade mig att "vara tyst om jag inte ville bli allvarligt straffad".

Det andra vittesmålet, Perminvånaren Vera Karaukovaya, berättade detta:

När jag läste i tidningarna om mordet på den föredetta tsaren i Ekaterinburg blev jag genast mycket intresserad av fallet. För att få reda på vad som egentligen hände i Ekaterinburg kring den 20 Juli vände jag mig till min bror Fyodor Nikolayevich Lukoyanov, föredetta ordförande i "the Reginonal Committee of the Cheka". Jag vände mig till honom därför att han hade en högt uppsats position i Uralregionen och borde veta allt om vad som egentligen hänt. Min bror sade att det inte var enkelt att tala om vad som egentligen hänt i Ipatievhuset i Ekaterinburg men han försäkrade mig om att enbart tsaren mördats och att resten av familjen transporterats vidare med tåg. Tåget stod parkerat på Station II i Perm och vaktades av Röda armén. Jag såg inte tåget själv, men min bror ljög aldrig för mig att därför hade jag ingen anledning att tvivla på hans ord.


(Station II i Perm - bildkälla)

Flera vittnen stärker Vera Karaukovaya teori och vittnar om att de sett kejsarinnan och hennes döttrar med egna ögon i Perm efter den förmodade massakern i Ekaterinburg. Den 8 mars 1919 berättade sjuksköterskan Natalya Mutnykh detta:

Jag var ofta tillsammans med mig bror Vladimir som var sekreterare i "the Ural Regional Soviet" och jag lyssnade ofta på min bror när han samtalade med sina kollegor. De nämnde ofta tsaren och hans familj. Från min brors konversationer visste jag att enbart tsaren och hans son avrättats och att deras kroppar bränts och begravts utanför Ekaterinburg. Resten av familjen, det vill säga de fyra döttrarna och Alexandra Feodorovna, transporterats till Perm. Det cirkulerade en massa rykten om kejsarinnan och hennes döttrar och ingen visste riktigt vad de skulle tro. En dag i september gick jag och min brors fästmö Anna Kostina för att träffa min bror på "the Regional Soviet". Han var inte där så vi beslöt oss för att gå till det ställe där min bror stod vakt.  När vi kom dit frågade jag om han kunde visa mig den plats där kejsarinnan och hennes döttrar bodde. Min bror tog mig med till källaren  Berezins hus på Obvinskaya Street. När jag gick in i rummet såg jag ett antal unga kvinnors bleka och trötta ansikten. Jag minns inte hur många de var. De sov på madrasser direkt på golvet. En av storfurstinnorna satt upp och visslade svagt. Jag fick för mig att det var storfurstinnan Olga som jag hört var tsaren arroganta dotter. Kejsarinnan låg på en av madrasserna. Jag var i rummet i flera minuter sedan sade vi adjö till Vladimir och gick.

Det andra vittnet som sägs sig ha sagt medlemmar ur tsarfamiljen är Glafyra Malusheva som var gift med en Permkommunist. Den 30 mars 1919 berättade hon detta:

Jag minns inte vilken månad det var, men jag minns att min man inte kom hem från jobbet i tid. Min svärmor berättade för mig att han jobbade i en röd tegelbyggnad på Obvinskaya Street. Jag gick dit och fann min man på bottenvåningen. Jag frågade honom vad han gjorde och han berättade för mig att han vaktade den föredetta tsarens döttrar. Jag sade att jag skulle vilja se dem, men min man svarade då att jag var tvungen att vänta tills någon av dem kom ner. En stund senare kom en ung kvinna ner från trappen. Hon var inte lång, troligen kring medellängd, och hade axellångt hår. Hon var smal, blek och såg trött och sjuk ut. Hon gick snabbt förbi mig. Jag pratade aldrig mer med min man om detta.



(Storfurstinnorna Olga, Tatiana, Maria och Anastasia 1915 - bildkälla)

Ett annat vittne, doktor Pavel Ivanovich Utkin, påstod den 10 februari 1919 ha behandlat storfurstinnan Anastasia. Detta är ett utdrag från hans flera sidor långa och mycket detaljerade vittnesmål:

I september 1918 bodde jag på Obvinskaya Street i Perm (...) Den 20 september mellan fem och sex på kvällen kom en representant för "the Cheka" och hämtade mig och tog mig med till röd tegelbyggnad på Obvinskaya Street. Han eskorterade mig till en cirkelformat rum där en ung kvinna låg på en soffa. En av bolsjevikerna kom in i rummet och sade: "se om du kan hjälpa henne". Jag började undersöka kvinnan. Hon var medvetslös. Hon hade ett blåmärke under ena ögat och hennes läpp var spräckt. Det tycktes som om hon blivit misshandlad. Efter en stund återfick kvinnan medvetandet och såg på mig.
"Vem är du", frågade jag.
Med en svag och darrande röst svarade hon genast:
"Jag är kejsarens dotter Anastasia".
Jag ville fortsätta undersökningen men blev genast tvungen att lämna rummet.
Jag kan beskriva hennes utseende. Flickan var något över medellängt, välutbildad och omking arton, nittion år gammal. Hon hade brunt hår; hennes näsa var rak och hennes ögon mörka. Jag kan inte beskriva hennes mun för de rörde sig hela tiden. De var varken tjocka eller smala och hennes haka var rund. Hennes nacke var rund och kort. Hennes hår var avklippt och nådde ner till axlarna. Jag tyckte att hon var lik storfurstinnan Elizaveta Feodorovna som jag hade sett i Moskva 1913. Jag berättade för min fru om händelsen och hon förbjöd mig att tala om det för någon annan. Den 24 december samma år (1918) befriades Perm av Vita armén.

Det finns fler vittnesmål som berättar att kejsarinnan och hennes döttrar befann sig i Perm månader efter de att de skulle ha blivit avrättade i Ekaterinburg. Om detta är sant eller ej kan jag inte svara på. Vad som dock är sant är att ingen, förutom de som befann sig i Ipatievhuset mellan den 16 och 17 juli 1918, kan svara på vad som egentligen hände med kejsarinnan Alexandra och hennes fyra döttrar Olga, Tatiana, Maria och Anastasia.  

För två veckor sedan åkte jag och min vän Cora till London för att besöka det kungliga slottet Towern. Jag delar nu med mig av bilderna från besöket. Jag ber er att ha överseende med den dåliga kvaliteten. Samtliga bilder är nämligen tagna med min iphone.

Nästa vecka kommer ett inlägg om Towerns historia.

Många av oss känner till att Aleksey Romanov, den sista tsarens enda son, var en mycket busig och ibland olydig pojke. Jag skall nu berätta en liten anekdot som första gången berättades i Royal Romances of Today av Kellog Durland.

En dag satt tsar Nikolai II i ett ministerråd när lilla Aleksey plötsligt rusade in i rummet. Förvånad över att se sin far omgiven av en så stor grupp dignitärer stannade han upp, såg på dem stund och sade sedan tyst: "God morgon, bröder." Tsaren var genast mycket noga med att påpeka att det inte var artigt och respektfullt av en liten pojke benämna äldre herrar som "bröder". Aleksey verkade till en början lite generad men sade sedan med en klar och tydlig röst: "Jag förstår. God morgon pojkar!"


                                            

                                                                

Under den senaste veckan har jag fått två mail där avsändarna bett mig om att skapa en "fanpage" på Facebook för att förenkla för mina läsare att ställa frågor. Eftersom jag inte är någon storbloggare och offentlig person var jag till en början mycket tveksam, men bestämde mig idag för att skapa en under namnet Madame Scandaleuse. Syftet med sidan är att ni skall ha möjlighet att fråga frågor samt ta del av nyheter, länkar, bilder och mycket mera. Klicka på bilden nedan för att komma till sidan. Glöm inte att gilla den.

Från och med den 2 juni 2011 kommer leksaker tillhörande de sista tsarernas barn (från Nikolai I till Nikolai II) att ställas ut i de rum på Alexander Palace (Tsarskoe Selo) där Nikolai IIs barn huserade. Detta är inte bara första gången som allmänheten kommer att ha tillgång till barnens rum, utan även till slottets andra våning. Tidigare har bara bottenvåningen innehållande de stora "officiella rummen" samt den sista tsaren och kejsarinnans rum visats.

Över 200 objekt tillhörande de kejserliga barnen kommer att ställas ut, bland annat dockor, tennsoldater, lampskärmar, ett sällsynt franskt poslin som tillhörde de sista storfurstinnorna och ett indiantält som tillhörde Aleksey. Utställningen öppnar den 2 juni 2011 och har öppet varje dag mellan 10.00-17.00 förutom tisdagar och den sista onsdagen i varje månad. En utställningskatalog finns att köpa, men är tyvärr enbart tillgänglig på ryska.

 
                                                                    

Spelet är uppdelat i kapitel och i början av varje kapitel kommer du att tilldela din karaktär ett antal uppgifter som skall utföras varje vecka. Varje uppgift påverkar dina egenskaper och kunskaper. Studerar du konst kommer din  talang och känsla öka medan din anständighet minska. Du reglerar dina egenskaper och kunskaper beroende på vilken friare du siktar in dig på.

Det finns sex friare att välja mellan i Matches och Matrimony, och nio olika slut att upptäcka. Detta gör det möjligt att spela spelet många gånger. Några av sluten är svåra att nå, medan andra är ganska enkla. En av de unika funktionerna i spelet är att när du har avslutat spelet första gången erbjuds du möjligheten att få lite tips om hur man vinner de andra friarna nästa gång du startar spelet. Du ges också möjlighet att snabbspola varje handling till den plats där de olika intriger utspelar sig.   

För att vinna din utvalda friares hjärta måste du känna till Jane Austens romaner. Du kommer att vilja forma din karaktär efter vem hon var i boken. Om du har satt sikte på Mr Darcy så behöver du veta hur Elizabeth Bennet behandlar honom i Stolthet och Fördom , och detsamma gäller för varje friare. Om du inte läst någon av böckerna kan spelet te sig ganska svårt. Spelet innehåller emellertid tips så att du vet om du har gjort rätt val.


                     

Matches and Matrimony väver samman tre av Jane Austens romaner. Du börjar i Stolthet och Fördom och när du når kapitel 10 kommer du antingen att låsa upp ett av de möjliga sluten eller förflyttas till händelser i Förnuft och Känsla eller Övertalning. Grafiken i Matches and Matrimony är standard för en interaktiv roman. Bakgrunderna är statiska och karaktärerna är handritade.  

Medan Matches and Matrimony inte är ett traditionellt spel så var det ändå ett roligt tidsfördriv. Jag rekommenderar spelet till alla som är ett fan av Jane Austens verk. Spelet kostar 50 kronor och finns att ladda ner här. Jag laddade dock ner en gratisversion där man får spela i en timme. Jag hann under den tiden upptäcka tre olika slut.

Ett litet fotoalbum med unika fotografin på den kejserliga familjen av Ryssland gick den 12 februari under klubban och såldes till ett pris av 220 000 rubler (ungefär 50 000 kronor).

Det lilla fotoalbumet innehåller 62 hitills okända bilder av medlemmar ur den kejserliga familjen och fotografierna tros vara tagna av någon i kejsarinnan Alexandras svit. Kejsarinnan var även hon en flitig fotograf och ägde en Kodak-kamera, en gåva som hon hade fått av sin drottning Victoria av England. Hon är avbildad på flera bilder med kameran i hand. Enligt uppgifter skall de 62 fotografierna bland annat visa kejsarinnan Alexandra Feodorovna, änkekejsarinnan Marie Feodorovna, storhertig Peter Nikolaievich, storfurstinnan Olga Alexandrovna, prins Peter Alexandrovitj av Oldenburg, prins Valdemar av Danmark (yngre bror till Marie Feodorovna) och många fler.

Auktionen ägde rum lördagen den 12 februari klockan 12:00 i Marriott Moscow Royal Aurora Hotel. Auktionen omfattade även dekorationer, medaljer och mynt från det kejserliga Ryssland.

Det kvarlevande Huset Romanov har meddelat att de tvivlar på att de kroppar som hittades i skogen utanför Ekaterinburg 1991 verkligen är resterna efter Nikolai II och hans familj.

"Tyvärr kan vi inte utesluta en sådan möjlighet", sade Aleksandr Zakatov, kansliechef för Huset Romanov till Interfax i början av mars.

Han betonade att de präster som förrättade begravningen av tsarfamiljens förmodade kroppar den 17 juli 1998 inte använde några särskilda namn under begravningen utan utnämnde dem till martyrer därför att de fallit offer för terror, och inte därför att de förmodades vara kvarlevorna av tsarfamiljen. Lagen säger att ingen får störa en martyrs "ben" efter att kroppen blivit begravd, och därför är det omöjligt att bevisa huruvida de begravda kropparna är de av Nikolai II och hans familj eller inte.

"Gjort är gjort. Må de vila i frid. Med vi måste lösa sanningen", sade Aleksandr Zakatov.

Han fortsatte med att berätta att när den första debatten om kropparnas äkthet ägde rum så föreslog den nu avlidne storfurst Vladimir Kirillovich att man tillfälligt skulle begrava kropparna i ett kapell för att sedan i lugn och ro genomföra en undersökning för att konstatera om det var kropparna efter tsaren och hans familj som man funnit eller ej.

"På 1990-talet lyssnade ingen på storhertigen, utan de ville göra en politisk show", berättade Aleksandr Zakatov. "Resultatet blev katastrofalt. Utredarna och tjänstemännen gjorde sig bästa för att döva den växande misstron bland folket och den ortodoxa kyrkan. Den statliga kommissionen ignorerade både kyrkan och Huset Romanov".

Vladimir Solovyov, mannen som ledde den senaste utredningen av mordet på den kejserliga familjen, berättade dock för Interfax i januari att han inte hade några som helst tvivel på att kropparna funna utanför Ekaterinburg var resterna av den kejserliga familjen. "Vi är helt övertygade om att identifieringen av resterna av den kejserliga familjen är 100% korrekt", sade Solovyov.

FÖRE - EFTER

 

Bilden är i original svartvit och färglagd av mig i photoshop.

Samma år som första världskriget bröt ut gav tsar Nikolai II detta Fabergéägg (Mosaikägget) till sin hustru Alexandra Feodorovna. 1934 köptes ägget av den brittiska kungafamiljen och ägs idag av drottning Elizabeth II.