SVAR:
Jag har nog alltid varit intresserad av gamla saker och den gamla förflutna tiden. När jag var sju år och skulle på skoldisco ville jag t.ex komma iklädd en komplett kammarjungfruuniform (jag fick dock inte för mamma). Jag har sedan jag var liten varit fascinerad och intresserad av kungligheter. När jag var nio, tio år så var jag expert på Gustav Vasa. Mitt intresse för tsarfamiljen väcktes när jag såg den tecknade filmen Anastasia när jag var ganska liten men jag utvecklade inte intresset förrän jag började på gymnasiet. Jag vet inte riktigt varför jag har blivit intresserad av dessa saker - jag har liksom alltid varit det. Det kan ha att göra med att jag är lite sentimental och sörjer över att den tiden och dess seder och saker aldrig kommer att komma tillbaka och att jag vill göra det lilla som jag kan göra för att det inte skall glömmas bort. Dessutom går det inte att låta bli att fascineras av denna tsarfamilj vars öde är så tragiskt, av familjens medlemmar som alla hade en egen speciell historia.

Tsaren och tsarinnan var inga bra ledare. För det första så ville inte Nikolai regera, han sade många gånger att han fasat inför den dag som han var tvungen att ta över och styra Ryssland. Det ryska folket skattades hårt, förföljdes och jagades av kossacker, judar brändes på bål och människor som satte sig emot skickades till Sibirien eller i exil utomlands. Alexandra trodde hängivet på att allt som Rasputin sade var den absoluta sanningen förmedlad av Gud och hon nästintill tvingade sin man att lyda Rasputins rekommendationer. Jag älskar familjen ur familjesynpunkt, men jag kan inte säga att jag har mycket till övers för deras sätt att styra landet på. Något som dock bör poängteras är att Nikolai och Alexandra inte var elaka människor, utan de var naiva och trodde att de gjorde det som var bäst för Ryssland.