Jag har precis sett klart på den fyra timmar långa filmatisering (2002) av Boris Pasternaks roman Doktor Zjivago. Låt mig sammanfatta den på detta sätt; DÖD, DÖD, DÖD, REVOLUTION, DÖD, DÖD, DÖD och DÖD!

Jag har aldrig läst boken, och heller aldrig känt mig lockad av att läsa den. När jag och Fia var uppe på Elgiganten tidigare idag så hittade jag dock filmatiseringen till ett mycket billigt pris och kunde inte motstå den, mycket tack vare den lockande utsidan och det faktum att filmen under vissa delar utspelar sig före revolutionen. Det är just de delar, de som utspelar sig före revolutionen, som i mitt tycke är det bästa. Efteråt, då inbördeskrig bryter ut, är det totalt kaos. Kerenskys folk, bolsjevikerna och Vita armén strider alla om tronen. Jag, som en tsartrogna människa jag är, hejar självklart på Vita armén, trots att jag vet att de förlorar. Efter revolutionen avrättas folk som flugor. Byar utrotas, fästningar stormas, människor blir lemlästade - usch - det påminner om Pugachev-upproret på slutet av 1700-talet då en bonde vid namn Pugachov (logiskt) samlade på sig en stor arme bönder genom att påstå att han var den mördade tsar Peter III och dödade allt som kom i hans väg. Nej, det här var verkligen inte en film (bok) i min smak och som ni ser har jag inte ens brytt mig om att sammanfatta vad den handlade om - jag är alldeles för upprörd och förfärad. Nej, jag avslutar istället denna text med att säga: "GOD SAVE THE TSAR!"

Läs mer om Doktor Zjivago här.