Minibiografi; Kejsarinnan Alexandra Romanova av Ryssland

DEL 5

Alexandras första år i Ryssland

Under den första vintern som gifta bodde Alexandra och Nikolai i en sexrumsvåning på Anitjkovpalatset. De besvärades ej av trångboddheten utan njöt av att spendera tid i varandras sällskap. Om vardagarna satt Nikolai och arbetade i det lilla vardagsrummet medan Alexandra läste ryska i sovrummet. Om kvällarna satt de tillsammans framför brasan och vid de tillfällen det låg rikt med snö på marken brukade de bädda ner sig i en släde och flyga fram genom det snöklädda landskapet. Relationen mellan Alexandra och svärmodern, änkekejsarinnan Marie Feodorovna, var kylig och damerna tävlade ständigt om Nikolais uppmärksamhet. Den kyliga relationen resulterade bland annat i att änkekejsarinnan vägrade att lämna över de juveler som enligt lag skulle vandra från den gamla kejsarinnan till den nya.

                        Alexandra och Nikolai under sitt första år som gifta
                   

Under våren 1895 flyttade Alexandra och Nikolai till Peterhofpalatset vid den finska kusten. Där fick de reda på att de skulle bli föräldrar. Alexandras syster, storfurstinnan Ella, reste till Peterhof för att hjälpa sin syster med förberedelserna inför barnets födelse. Vid sommarens slut flyttade det unga paret till Alexanderpalatset, det palats som de utsett till sin privata och permanenta boning. Den 14 november 1895 drabbades Alexandra av värkar och efter en förlossning som varade i över ett dygn födde Alexandra en dotter på nästan fem kilo. Barnet fick namnet Olga och Alexandra både ammade och badade sin dotter själv. I ett brev till en av sina systrar skrev Alexandra; "Du kan inte föreställa dig hur lyckliga vi är sedan vi nu fått en så dyrbar liten en att vårda och ta hand om."

                        Nikolai och Alexandra tillsammans med dottern Olga
                   
Kröningen
En solig dag i maj 1896 kröntes Nikolai och Alexandra till tsar och tsarina, kejsare och kejsarinna över Ryssland, jordens största rike som till en yta täckte över en femtedel av jordens yta. För Europas kungligheter och den ryska aristokratin innebar en kröning av denna rang sju dagar av festligheter och pompa och ståt i överdådig lyx.

                                           Videoupptagning från kröningen 1896. 
                    




Även det vanliga ryska folket fick delta i festligheterna, de erbjöds gratisgåvor i form av souvenier, mat, dryck och kläder. Utdelningen av dessa eftertraktade gåvor skulle ske på Khodynka, ett excersisfält en bit utanför centrala Moskva. Hundratusentals människor samlades på detta fält och det dröjde länge förrän det började ryktas om att ölen började ta slut. Vilt tumult uppstod och människor knuffades hit och dit. Olyckligtvis fanns det djupa diken på fältet och människor ramlade ner och klämdes till döds. En ung finländsk officer och senare legendarisk marsalk och president beskrev denna händelse i sina memoarer på detta sätt; "...vad det rörde sig om visste vi ännu icke, men att döma av den bestörtning, som stod att läsa i den tigande menighetens ansikten, måste en katastrof ha inträffat. I samma stund kom förklaringen i form av en kolonn öppna faror, som passerade bakom oss. De vore vagnar täckta med presenningar mellan vilka än en hand, än en fot livlöst hängde ner. Omkring tvåtusen personer sades ha omkommit." Uppgifterna om hur många som omkommit varierade men officiellt angavs en siffra på 1389 döda och 1300 allvarligt skadade.

                                               Tragedin vid Khodynka
                      

 Då den kejserliga familjen nåddes av dessa tragiska nyheter uppstod en diskussion huruvida festligheterna skulle fortsätta eller ej. Nikolais farbror, storfurst Sergei Alexandrovitj, var vid denna tid Moskvas generalguvenör och han bestämde att festligheterna skulle fortsätta som planerat. En brittisk ambassadör som medverkade vid den bal som gavs till Nikolai och Alexandras ära samma kväll rapporterade hem att; "kejsarinnan verkade mycket betryckt och hennes ögon var röda av tårar."

NÄSTA DEL: Tatiana, Maria & Anastasia och Den efterlängtade sonen


Postat av: Olivia

Du skriver så himla intresanta saker! Coolt med videon.

2010-02-22 @ 13:23:35
Postat av: Diana

Aha, nu börjar jag mig ana vad slutet kommer att bli... Kan du inte göra om historien lite? Och så levde de lyckliga i alla sina dagar? ;)

2010-02-22 @ 16:04:46
URL: http://decdia.blogg.se/
Postat av: <3<3<3

Hellu! Jag har frågestund på min blogg, kolla in och släng in en eller två frågor(: Desto fler frågor desto gladare blir jag!<3 Det var allt.

;)

2010-02-22 @ 17:23:47
URL: http://seldemi.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: